Vabruari är ett känt begrepp för de flesta småbarnsföräldar. Det syftar på de ofta många dagarna av vab, vård av barn, under februari månad. Men för Maria Forslund, 37 år och från Åkers styckebruk, har vabruari pågått från januari till juni.
– 45 vab-dagar har jag räknat till, säger tvåbarnsmamman.
För drygt två år sedan kom Milton till världen, alldeles för tidigt efter att Maria Forslund drabbats av havandeskapsförgiftning. Ni kanske minns att vi skrev om mirakelbebisen som vägde bara lite mer än ett Bregottpaket, 609 gram, när han föddes i vecka 26?
– Hans ben var mindre än mina pekfingrar. Jag såg slangar, kablar, allt möjligt och fick inte klappa honom. Huden var för tunn. Det var skräckinjagande, kommer han klara sig? sa Maria Forslund i den artikel som publicerades lagom till Miltons halvårsdag.
Att barn som är födda så pass tidigt är mer känsliga för infektioner, är något som Maria Forslund vetat om från början. Miltons tre första månader i livet tillbringades på sjukhus. Och han var ofta sjuk innan han, i början på det här året, skulle börja förskolan.
– Jag skulle gå tillbaka till jobbet för första gången på mer än 1,5 år. Men jag hann bara jobba två dagar, berättar Maria Forslund, som arbetar som elevassistent på Mariefreds skola.
I slutet av januari 2022 hade spridningen av coronaviruset tagit ny fart. Maria Forslund, Milton och även dottern Maya insjuknade i covid-19. Det dröjde tre veckor innan viruset släppt sina klor om familjen, men Milton besvärades fortsatt av en envis hosta. Ibland mer, ibland mindre.
– I mars hostade han så mycket att han kräktes. Då blev vi inlagda på sjukhus eftersom han inte fick i sig någon näring, han bara kräktes upp allt, berättar Maria Forslund.
Det blev sammanlagt tre veckor på sjukhus, med undantag för några kortare permissioner. Nu är Milton utskriven, men orsaken till de kraftiga kräkningarna utreds fortfarande. Fram tills nyligen har han medicinerats med magsårsläkemedel, som en del av utredningen.
Förkylningsastma, tarmbesvär och svårigheter att äta är andra saker som Maria Forslund kopplar samman med Miltons tidiga födelse. Men utmaningarna som den fört med sig bleknar i jämförelse med kärleken, glädjen och stoltheten hon känner för sin son.
– Det är som att känslorna är så mycket större när man varit med om något så litet, säger hon och beskriver en oblyg och kommunikativ kille som charmar alla.
I juni fyllde Milton två år. Då hade han nyligen tagit sina första steg.
– Jag bara grät och grät och grät när han äntligen knäckte koden. Och nu är det ju den tiden då det är två år sedan vi var inlagda på sjukhuset, när han var så otroligt liten och skör. Bilderna dyker upp som minnen på Facebook och då kommer tårarna. Jag är så stolt över att vi har kommit så här långt.
Det går inte att skydda barn mot alla virus och bakterier, resonerar Maria Forslund. Men hon bävar inför höstterminens start på förskolan – ska Miltons vabruari fortsätta även då?
– Det märks att föräldrar är pressade i dag, att de måste jobba. Jag vet inte hur många gånger jag varit med om febriga barn på förskolan eller att de kommer tillbaka innan de är helt friska. Jag tycker att det är oansvarigt.