Klubbkamraterna Jimmie Lovenborn, Alexander Ehrin och Hampus Söderlund redo att attackera det som tidigare var en populär skidbacke, med lift, i Löt.
Tidningen träffar några av entusiasterna en tidig kväll i Löt.
Sommaren känns mycket avlägsen när regnet vräker ner och mörkret är i antågande.
Men mountainbikeåkare får inte låta sig nedslås av vädret.
– Visst är det både halt och geggigt, men också kul när man väl kommer igång, säger 43-årige Jimmie Lovenborn.
Vi står nära Mälaren men riktar blickarna åt motsatt håll.
En handfull tappra cyklister ska ta sig upp och ner för den tidigare skidbacken som var populär bland Strängnäsbor på 1970- och 1980-talen. Numera är terrängen igenväxt.
– En av våra slingor här är cirka 300 meter lång, berättar Jimmie Lovenborn.
– Där är det Hampus Söderholm som har rekordet, han tog sig ner på 40 sekunder.
Nyligen var både Hampus Söderlund och Jimmie Lovenborn, tillsammans med ytterligare någon Strängnäscyklist, i småländska Isaberg för att åka SM i disciplinen enduro.
– Det går till ungefär som rally. Vi kör sex specialsträckor i utförsbackar och det är då tiderna registreras, berättar Hampus Söderholm.
Han fyller 15 år senare i höst och kommer nästa sommar att flytta till Falun för att gå på idrottsgymnasium.
– Jag vill fortsätta satsa på cykel.
Hur gick det på SM?
– Bland 30 deltagare i klassen 15–16 år slutade jag sjua.
Hampus Söderholm berättar att han tillsammans med sin far Robert Söderholm underhållit den förra slalombacken i Löt.
– Jag gillar att träna här. Det brukar bli två–tre pass i veckan.
Jimmie Lovenborn, som ställde upp i en motionsklass på SM ("banan bjöd på psykiska utmaningar"), halkade in i cykelsporten för knappt sex år sedan. Han bor i Finninge och har därmed Stadsskogens MTB-spår nästan in på knuten.
– Där finns en cirka åtta kilometer lång slinga, som jag brukar åka. Den går även att bygga på med en sväng ut på Häradsfältet.
Vad är bäst med din idrott?
– Den är lättsam, vi har jättekul och en god gemenskap.
Ordföranden Mirella Ehrin finns också på plats i Löt den här kvällen, jämte två av sina tre cykelfrälsta söner – 12-åriga Alexander och minstingen Jordan, 5 år.
Årets upplaga av Strängnäsrundan, som Strängnäs CK brukar arrangera, ströks på grund av coronapandemin.
Ingen av bröderna Ehrin visar någon överdriven respekt för backen, varken uppför eller utför.
– Barnen gillar det här, understryker Mirella Ehrin som tidigare ingick i ett proffsstall i landsvägscykling.
– Det känns som att det dykt upp nya medlemmar hos oss, både i mountainbike och på landsväg, berättar SCK-basen.
Efter en stund kommer även en hel familj susandes nerför backen. Kjell Lundagårds bor med hustrun Lisbeth samt 10-åriga tvillingarna Agnes och Alexander i Djupvik, som ligger ett kort stycke österut.
– Idrottat har jag alltid gjort, jag kommer ursprungligen från Hälsingland där jag åkte skidor och löptränade. För fem år sedan köpte jag och frun var sin cykel. Min förhoppning är att barnen ska bli mer aktiva inom sporten. Men de vill göra så mycket annat – fotboll, orientering och gymnastik, säger Kjell Lundagårds.
Vad tycker du om Strängnäs CK?
– En ambitiös klubb, det är ett jättetrevligt gäng. Jag ser mig själv som motionär men tävlingsinstinkten finns kvar.
Hur ofta tränar du?
– Jag nöjer mig med tre–fyra pass i veckan. Vintertid sitter jag på en trainer i garaget.
På grund av coronapandemin kunde motionsloppet Strängnäsrundan inte avgöras i våras.
– Jag hoppas på en omstart nästa år. Den här säsongen kom ju inte igång på allvar förrän i augusti, säger Mirella Ehrin.