Slutreplik pĂ„ inlĂ€ggen om âDigital teknik i Ă€ldrevĂ„rdenâ senast den 13 oktober.
Vi Ă€r förvĂ„nansvĂ€rt överens om allt. Bodil Malmgren skriver om vĂ€rdet av digital teknik. Utom i en punkt, en enda mening i mitten av Bodils text: âInsatsregistreringen ⊠syftar till att brukaren fĂ„r sin insats âŠâ
Den passagen avslöjar att vi lever i tvÄ helt skilda vÀrldar, jag och Bodil. Min vÀrld, de privata, Àr en enkel och solig sÄdan, dÀr jag aldrig har sett anledning att tro annat Àn att bÄde ledningen och medarbetarna ute pÄ fÀltet har annat i siktet Àn att jag som brukare ska fÄ leva ett sÄ vÀrdefullt liv som möjligt. Din vÀrld, den kommunala (?), Àr betydligt bistrare, för dÀr dirigeras du av en stÀndig rÀdsla för att folk i beslutskedjan, i synnerhet de lÀngs ute hos brukaren, ska fuska i stÀllet för att leverera. DÀr blir till och med digitalisering ett verktyg för att förhindra att nÄgot gÄr fel.
Men, som sagt, i allt det andra Àr vi överens. Och det Àr inta sÄ dÄligt.