Anne Niemis kreativa framfart lämnar färgstarka spår i naturen. Skapandelusten har följt henne genom livet. Hon målar, ägnar sig åt handarbete och har kameran som given följeslagare under många och långa skogspromenader. I samma veva som löven exploderade i färg blev hon inspirerad av den geometriska bildformen mandala. Ett konstverk av stenar som flimrade förbi i det sociala medieflödet fastnade också på näthinnan. Anne Niemi slogs av möjligheten att förena sina intressen och göra något alldeles eget av tiden i naturen.
– Jag hade inte sett något liknande innan och tänkte att jag skulle ge mig på idén. Mandalamönster är vanliga i ritböcker för vuxna och populärt nu. Där är det ofta symmetriska mönster, jag använder dem som en grund och börjar med att lägga åtta blad i en ring.
Sedan låter hon kreativiteten flöda. På en stubbe eller en bädd av mossa växer ett mönster fram. När tidningen hälsar på hemma i Skogstorp är det en bro i Rosenforsparken som agerar kuliss. Inom loppet av några minuter har delar av innehållet i den medhavda svampkorgen använts för att dekorera marken.
– Det behöver inte vara så himla perfekt, det får gärna vara med lite skruttiga blad. Det roliga är att det aldrig blir likadant. Jag använder allt möjligt som jag hittar i naturen, det kan vara blommor, blad eller kottar.
Mandalamönstren finns alltid med i bakhuvudet.
– Jag kollar när jag cyklar till och från jobbet, stannar till och tar några blad här och var. Vid ett tillfälle gjorde jag ett mönster av svampar.
Hon beskriver skapandet på helgerna som lite busigt och roligt. Det står i stark kontrast till vardagen. Även om hon älskar jobbet som socialsekreterare är det ofta stressigt.
– När jag är ledig vill jag bara vara och göra saker som jag får energi av. Det är ingen prestation i det utan en mindfulnessgrej. Om jag inte tycker att det blir bra tar jag bara bort det.
Att konstverken är förgängliga bekommer henne inte.
– Det är härligt att de faktiskt kan försvinna med en vindpust. Det är samma som med fotografering, man brukar ju säga att en bild kommer på ett ögonblick och försvinner lika fort. Det är okej. Allt behöver inte vara för evigt.
Som av en händelse sker just detta, precis när bilderna till denna artikel är tagna.
– Du ser! Det är charmigt, skrattar hon och kan inte låta bli att pilla i ordning en ny variant eftersom hon själv inte hunnit fotografera resultatet.
Mobilen visar sig vara överfull av mandalor. Anne Niemi scrollar igenom bildbiblioteket och visar allt från en anspråkslös rad med orangea löv som hon lyckats få att se ut som träd, till storslagna och tålamodsprövande varianter.
– Det är så många bilder så jag måste utöka telefonminnet eller börja radera.
Trots att hon i första hand skapar för sin egen skull har pysslandet även visat sig glädja andra och lett till spontana samtal med nyfikna förbipasserande. Mötet med en 94-årig dam i Vilstaskogen fick henne att besluta sig för att dela bilderna på sociala medier.
– Hon bad mig låta det ligga kvar för hon ville komma tillbaka dagen därpå och titta igen. Då tänkte jag på alla de som inte kan gå ut i skogen, att de också ska kunna få se.
Responsen var över förväntan. "Fantastiskt, jag har aldrig sett något liknande" och "vackert och fantasifullt" står att läsa i kommentarsfältet.
– Jag gjorde det inte för att få likes, men det är jättekul om folk blir glada över en så enkel sak. Då blir jag glad.
