En duvhök som fångat en mås satt i cirka 30 minuter och plockade fjädrarna av sitt byte. Runt om samlades ett par kaxiga skator som utan större framgång försökte ta del av dagens rätt.
Strängnäsornitologen Leif Ekblom som sett bilderna säger att det kan vara svårt att skilja duvhök från sparvhök, speciellt honorna, då de är av samma storlek.
– Men det här ser ut att vara en duvhökshane. Den har kraftiga ögonbrynsstreck och det har inte sparvhöken.
Att duvhöken jagar byten i stan är inte ovanligt.
– De rör sig över stora områden och jagar där det finns mat. Och duvhöken är en mycket skicklig jägare. Förmodligen klarar den sig på att äta större fågel per dag. Det finns även pilgrimsfalkar och berguvar som häckar i stadsmiljö och lever på duvor och måsar, säger Leif Ekblom.
Enligt fågelexperten tar duv- och sparvhökarna ofta skadade djur.
– De brukar ha koll vid fågelmatarna och välja ut de dåliga exemplaren. De gallrar ut de lätta bytena och naturen är betjänt av att bli av med sjuka och skadade fåglar.
Han berättar att situationen för samtliga rovfåglar förbättrats avsevärt sedan 50- och 60-talen.
– Då var alla rovfåglar hotade. På den tiden betade man utsädet med kvicksilver och sprutade fälten med DDT. Rovfåglarna som stod överst i hierarkin fick i sig gifter från alla underliggande bytesdjur.
Efter att gifterna förbjöds har populationerna stadigt ökat.
– Alla rovfåglar i Sverige har återhämtat sig och det känns skönt. Duvhöken är inte ovanlig men det är en väldigt grann fågel.