Kristin Sipilä har nyligen flyttat in sitt "Kristin photography" i Gamla staden. Lokalen ger knappast intrycket av en traditionell fotostudio. Även om de grå väggarna, enligt ägaren perfekta att ställa in kamerans färgtemperatur efter, är dekorerade med bilder på gravida, nyfödda, barn och bröllop känns det nästan som att kliva in i hemmiljö. Den grå färgen återkommer bland fårskinn, en mjukiselefant och korgar och matchas bland annat med rosa soffor, en klädställning på hjul, analoga kameror och gamla resväskor. Inredningen fungerar som rekvisita.
– Här går allt att flytta på. Det är som ett inrett vardagsrum, säger hon och visar de två fotohörnen.
För Kristin Sipilä är det dagsljus som gäller, antingen från ett fönster eller en lampa som simulerar detsamma. Hon jobbar inte med blixt, istället används en "ice light" – en ljusstav som brukar framkalla muntra Star Wars-referenser. Den ljussatte till exempel bilden som den 18 oktober kammade hem bröllopskategorins fjärdepris i "Svenska mästerskapet i fotografi". Porträttfotografen kunde inte närvara vid tillkännagivandet på Fotografiska i Stockholm men svidade om till galaklänning och brast ut i jubel på hemmaplan. Mitt i firandet kunde hon inte låta bli att tänka på hur nära bronset var.
– Det är tredje gången jag missar pallplatsen med en poäng. Nästa år – då jäklar!
Bilden "When everybody is a photographer" utmärkte sig bland 700 inskickade bidrag och föreställer en brud som badar i strålkastarljuset från tärnornas telefoner.
– Jag har ofta knäppa idéer. Idag tar alla kort med sina mobiler så jag tänkte att vi gör en bild av det, säger hon och berättar att hon prisats i ytterligare tre kategorier – baby, barn och kommersiellt.
För tio år sedan var tanken att den utbildade makeupartisten skulle fotografera vid sidan av, men även om hon gärna sminkar brudpar och planerar att hålla i sminkkurser blev rollerna snabbt ombytta. Kristin Sipilä levererar personliga, genomarbetade och kreativa porträtt som berättar en historia och fångar en känsla. Vid bröllop ingår en provfotografering och en egenhändigt framtagen poseringsguide. Som alla skickliga fotografer bemästrar hon konsten att få människor att slappna av.
– Jag vill att de ska le för att de vill, inte för att jag ber dem. Jag fotar mycket i rörelse och har en pose som kallas hockeytacklingen. Brudgummen står still och bruden ska hockeytackla honom i ryggen. Bilden tas när hon förebereder sig, inte när hon hoppar på honom, vilket de tror. Det gäller att välja ögonblicket.
Av samma anledning låter hon barn kasta kottar på henne.
– Bilden är ju efter att de kastat, sätter händerna i knät och asgarvar.
När det gäller nyfödda går säkerheten först. Kristin Sipilä visar ett porträtt där en bäbis ser ut att hänga i en påse som pappan håller i.
– I själva verket ligger den ner och jag fotar ovanifrån.
Frågeställningen som ligger och lurar i titeln på den prisade bröllopsbilden – huruvida dagens mobilfotograferande gör oss alla till fotografer – har ett givet svar.
– Jag skulle vilja se någon printa en 50-70-tavla av en mobilbild och jag vet inte hur många gånger jag hört "vi har inte en enda bild från vårt bröllop, vi fotades av en kompis som köpt en systemkamera". Du anlitar en fotograf för hantverket och erfarenheten. Jag brukar säga "i am a creator and an artist and together we are making memories".