Mellan åren 1938 och 1978 hade dåvarande Vägverket en vägstation i Kjula. Sedan den stängdes har området i omgångar fyllts på med föremål från olika samlingar. Här finns förutom ett hundratal historiska fordon mängder med maskiner, skyltar, redskap och verktyg. Tanken på att skapa ett nytt museum på platsen väcktes när Trafikverket 2013 förde över sin stora samling från det dåvarande vägmuseet i Borlänge till Kjula. Så blev det inte, av olika praktiska och resursmässiga skäl. 2018 togs ansvaret för samlingen över av Statens maritima och transporthistoriska museer, en myndighet som bland annat driver Vasamuseet och Sjöhistoriska museet i Stockholm, Marinmuseum i Karlskrona och Järnvägsmuseet i Gävle.

Att det finns ett stort intresse för de unika föremålen har varit tydligt under de visningsdagar som hittills arrangerats.

– Vi har haft en så kallad Maskindag den tredje lördagen i augusti varje år och 2018 kom det närmare tusen personer, säger Åsa Lindgren.

Hon är projektledare på  Statens maritima och transporthistoriska museer med ansvar för att samlingen i Kjula - men även en motsvarande flygsamling på Arlanda - ska inventeras. Arbetet inleddes i maj i år.

– I Kjula räknar vi med att vara klara 2020. Vi behöver veta vad vi har och vilka mängder det rör sig om. Men också vad det är vi vill berätta med samlingen. Och det vet vi inte riktigt än, inte förrän vi gått igenom allt. Hittills har vi inventerat 6500 föremål och uppskattningsvis har vi drygt 2000 kvar. 

Samlingarna utgörs främst av föremål från det förra seklets början fram till 1980-talet, den tid då stora delar av vägbyggandet i landet började utföras av privata entreprenörer. 

Det praktiska arbetet med den grundliga och metodiska inventeringen sköts av fyra hängivna föremålsexperter.

– Det är väldigt fascinerande. Vi har föremål som väger allt från ett gram till 11 ton så det är en väldig bredd, säger Emma Kristina Stiltje, intendent och platsansvarig för samlingen i Kjula som är utspridd på sex olika magasin med en total yta på 4600 kvadratmeter.

Under det kyliga vinterhalvåret pausas arbetet för att återupptas i april.

– Då kommer vi att göra en fördjupning av vissa föremålsgrupper och sedan ska beslut fattas om den framtida inriktningen. Om vi ska kunna visa samlingen för allmänheten skulle det kunna vara i formen av ett arbetslivsmuseum som i så fall drivs av ideella krafter, säger Åsa Lindgren.