När tidningen når de tre sköterskorna, av förklarliga skäl över telefon, vilar de ut på sin lediga dag.
Undersköterskan Emelie Karlsson, som varvar sina sjuksköterskestudier med helgjobb på Mälarsjukhuset, har ett par intensiva dagar bakom sig. I helgen jobbade hon totalt 34 timmar.
– Jag gick på i fredags natt, jobbade lördag och gjorde därefter ett dubbelpass mellan klockan sju och tio på kvällen i går, söndag. Det är ju inte så normalt, och visst hör man andra säga att de är trötta, men det är ingen som är negativ. Det här är vårt jobb, så stämningen är ändå bra. Man går på någon särskild energi, säger hon.
De berättar om en verksamhet som snabbt ställer om och anpassar sig efter situationen. Antalet vårdplatser ökar. Nya rutiner införs. Pensionerad sjukvårdspersonal, studenter och personal från andra avdelningar ställer upp och hoppar in för att lösa bemanningen. Samarbetet mellan avdelningarna blir ännu tätare.
– Våra chefer är fantastiska. Det fattades 21 pass nu i helgen, men de löste allt. Arbetsmoralen är otroligt hög på AVA och IMA (akutvårds- och intermediärvårdsavdelningen reds. anm.), säger Emelie Karlsson.
De jobbar allihop på Mälarsjukhusets intermediärvårdsavdelning (IMA). Där vårdas patienter som är för sjuka för en vanlig avdelning, men samtidigt bedöms vara för "friska" för att bli inlagd på intensivvårdsavdelningen.
– Den senaste veckan har arbetet huvudsakligen varit att förbereda och ställa i ordning avdelningen och komma igång med nya rutiner. Vi jobbar med en viss apparat för andningsstöd inne på IMA, och nu sker det snabbutbildningar där vi får lära oss två andra typer av apparater, eftersom våra patienter kommer behöva andningshjälp, säger Anna Unnerdal, sjuksköterska.
På avdelningen finns särskild teknisk utrustning för att ständigt kunna övervaka patienternas tillstånd som snabbt kan gå mot det sämre, förklarar hon.
– Man måste vara där hela tiden och se och försöka fånga upp innan det händer. Så det blir mycket att hela tiden hålla koll på patienternas andningsfrekvens, syressättning och att observera, säger Anna Unnerdal och fortsätter:
– Vi har jättebra läkare som har stenkoll, och samarbetet är också bra mellan akuten, oss och intensiven. Märker man att en patient blir dålig så tar intensiven vid direkt.
Oksana Soudjian, sjuksköterska, vill också särskilt lyfta hennes tacksamhet över det hon upplever som ett gott samarbete, vårdavdelningar emellan.
– Annars brukar det kunna vara så att olika avdelningar kör lite olika race, men nu samspelar alla, är på samma bana och förstår varandra. Det går jättesmidigt. Och våra chefer är otroligt duktiga, de lägger hela sitt hjärta på det här, säger hon.
Inte minst är hon tacksam för det stöd som vällt in från allmänheten från olika håll.
– Just nu känner vi oss verkligen som hjältar. Vi får jättemycket stöd och beröm, och för det är vi väldigt tacksamma. Det motiverar. Det här är vårt jobb, men nu får vi en extra kick av den kärlek vi får.
Den verkligt stora ökningen av antalet covid-19-patienter, av Folkhälsomyndigheten kallad "dag noll", har ännu inte inträffat i Sörmland. Men de är införstådda med att det bara är en tidsfråga när det sker. Inte om.
– Vi har mer kapacitet och har ju som sagt inte kommit till den stora tsunamivågen ännu. Det finns utrymme för mer. Så just nu är vi positiva och än så länge klarar vi av behovet av skyddsutrustning, säger Oksana Soudjian.