Sofia Mossfeldt, verksamhetschef för barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, i Sörmland.
Belastningen är hög på alla länets BUP-mottagningar. Väntetiden är därför lång.
– Vi har tagit emot över 1 200 telefonsamtal i oktober, men tillgängligheten är trots det tyvärr dålig, säger Sofia Mossfeldt, verksamhetschef för barn- och ungdomspsykiatrin, BUP i Sörmland.
Orsaken är att allt fler vänder sig till BUP samtidigt som det saknas personal.
– Det är svårt att rekrytera både psykologer och barnpsykiatriker, säger Sofia Mossfeldt.
– Trycket har ökat mer än vi hunnit anpassa oss. Vi vill ha bättre tillgänglighet och håller på att utarbeta sätt att bli mer effektiva men ändå behålla kvaliteten.
Akutpatienter tas emot direkt. Övriga ställs i kö.
– Egentligen ska man få en tid inom 30 dagar. Nu får många vänta två månader eller längre.
Skälen till det hårda trycket är flera.
– Det är för tidigt att säga om det är pandemin som ligger bakom, men ungdomar har inte haft samma möjlighet till sociala kontakter och har varit hemma mycket. Fler har sökt för svår ätstörning, depression och ångestsymtom.
BUP:s största arbetsuppgift just nu rör dock neuropsykiatriska utredningar, till exempel för att ställa adhd-diagnos.
– Utredningarna ökar lavinartat. I år har vi enorm efterfrågan. 60 procent av alla nybesök handlar om utredningar av adhd och autism.
Efterfrågan beror delvis på ökad kunskap kring neuropsykiatriska tillstånd hos barn. Men enligt Sofia Mossfeldt är det också skolsystemet och läroplanen, liksom kraven i samhället i stort, som gör att fler söker.
– Har man inga problem i sin vardag har man heller ingen funktionsnedsättning. I dag ställs stora krav på barn och unga att de ska vara självständiga individer och ta eget ansvar i och utanför skolan. Sådant är svårt om man har adhd och funktionsnedsättningen blir då tydlig. Förr fanns inte dessa krav på samma sätt och då märktes det inte på samma vis om någon hade en lindrig eller måttlig neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Då var det bara barn med svåra symtom som upptäcktes.
Sofia Mossfeldt understryker att det inte är själva skolan eller lärarna det är fel på.
– Många skolor jobbar jättehårt med att hjälpa den här växande gruppen. Alla elever har rätt till det stöd de behöver oavsett en diagnos och skolorna gör vad de kan. Men de har svårt att räcka till när så många har stora behov.
Oftast är det föräldrarna som bokar åt barnen.
– När man väl får en tid finns det god hjälp att få.