Start och landning går på några sekunder när det är dags för käk.
Vähp! Vähp! Vähp! När klungan med gräsänder får syn på den prasslande plastpåsen händer det grejer – och det går fort. På några sekunder har hundratals sjöfåglar lättat från Eskilstunaåns is och landat vid det nyuppdukade smörgåsbordet i stadsparken.
Bildligt och bokstavligt – de allra flesta som matar parkens fåglar gör det med just bröd och det, tillsammans med val av utfodringsplats, är något som många har synpunkter på.
En del verkar oroade för att fåglarna ska bosätta sig i centrala Eskilstuna, medan andra stör sig på att parken blir skräpig och smutsas ned med avföring.
En del stör sig på att änderna lämnar efter sig mycket smuts och avföring i stadsparken.
– Vi har i princip inget emot att människor ger parkens gräsänder mat. Det är en trevlig gest och även om frön är att föredra kan bröd ge fåglarna efterlängtade kolhydrater, säger Charlotte Mörn, verksamhetschef på kommunens park- och naturavdelning.
De har inte någon organiserad utfodring av stadens gräsänder, men ser till att hålla en isfri vak öppen för fåglarna.
– Vi gjorde en stödinsats under ett par riktigt bistra vintrar för flera år sedan och matade fåglarna i Torshälla. Sedan dess har vi inte sett det behovet.
Privatpersoner som ändå vill mata änderna uppmanas av Charlotte Mörn att lägga födan på isen istället för i parken.
Så nära ett bubbelbad det går att komma. Kommunen håller en vak isfri vid stadsparken med hjälp av en cirkulationsanordning.
– Matningen drar lätt till sig råttor och andra skadedjur, något som vi gör vårt bästa för att hålla borta från publika platser, säger hon.
Leif Carlsson, vice ordförande i Eskilstuna ornitologiska förening, har inte heller han något emot att gräsänderna matas – även om födan består av bröd.
– Det är en otroligt anspråkslös art och det gör att den står emot tufft väder och kyla ner mot 20 minusgrader. Med förhållanden som varit klarar en stor del av populationen livhanken tack vare bröd de kommer över.
Vintern har varit tuff för många fåglar och alla klarar inte att hålla ut till våren.
Leif Carlsson varnar också för riskerna med att utfordringen drar till sig andra, mindre önskvärda arter.
– Framför allt kajan ska vi försöka undvika att gynna. Den är ett födgeni utöver det vanliga.
Kajor, kråkor och måsar vill också gärna vara med och äta när änderna matas.
Han tror att många ser matning av änder närmast som en tradition och tycker att det är något som med fördel kan göras i sällskap med yngre familjemedlemmar.
– Det kan väcka ett intresse hos små barn att närma sig vilda djur och det är en utmärkt möjlighet att uppleva det som lever runt om oss. På så sätt är fågelmatning väldigt positivt.
Mata änder – mysigt eller bara dumt?