Med hjälp av praktisk och ekonomisk hjälp av lokala företag har härbärgets tio sovsalar förvandlats. Man har målat om, bytt ut inredningen och satt upp skiljeväggar. I fönstren står blomkrukor och innanför entrén finns låsbara skåp.
– Det är en trygghet att kunna hänga in kläder i ett skåp, jag behöver inte sova och krama dem. Och sängarna är gudomligt sköna, säger Eskilstunabon Jan Norberg som för ett år sedan hade familj, jobb och bostad.
I dag tillbringar i mån av plats alla veckans nätter på härbärget. I lördags blev han misshandlad.
– Fyra tänder blev utsparkade, säger han och fingrar på sitt cigarettpaket.
– Det är min enda drog.
Startskottet på det raserade svenssonlivet var en panikångestattack i december 2019.
– Jag trodde att jag skulle dö. När jag kom till lasarettet var blodsockervärdet skyhögt. Jag hade typ 1 diabetes, men det ville jag inte acceptera. Sedan rasade allt.
– Alla fina ord från soc om att alla ska ha tak över huvudet, det är bullshit.
Till en början sov han hos kompisar. Det blev ohållbart.
– Jag kan inte lägga min smärta och sorg på dem. Och jag vill inte träffa mina barn så här. Jag vill knappt se mig själv, säger han och drar i tröjan som sett bättre dagar.
För första gången under samtalet brister det. Jan Norberg, som hela tiden pratat öppenhjärtigt och sakligt om sin situation låter tårar sakta leta sig ner utmed kinden.
– Härbärget betyder hur mycket som helst för oss som är osynliga i samhället. Och vet du, här är jag inte osynlig. De gör ett fantastiskt jobb.
Helena Kalaitzis Barrögård är verksamhetschef på Eskilstuna stadsmission.
– Vi har försökt bygga en mer hemlik miljö. Skiljeväggarna är av både hygien- och integritetsskäl. Man lägger sig i "sitt" sovrum. Vi är otroligt tacksamma för att civilsamhälle och näringsliv kan kroka arm och göra Eskilstuna till en medmänskligare stad.
De företag som åsyftas är Färgade miljöer, RG bostad och Kungsgatan 69. För Peter Bergström på Färgade miljöer var beslut att hjälpa till enkelt.
– Här kan nästan alla hamna, det kan gå snabbt. Man skiljer sig, blir av med jobbet. Sen står man där.
För Jan Norberg väntar några timmar på stan innan han är tillbaka i "sin" säng.
Hur ser du på framtiden?
– Först vill jag bli hel igen. Drömmen är att starta eget och hjälpa människor i missbruk.