Vanligt att se vid badplatser i juli: Simpuffar, solstolar, badlakan, frysboxar, engångsgrillar. Inte lika vanligt var den syn som under söndagen kunde observeras vid den lilla badplatsen i Skjulsta intill Eskilstunaån, där en stor skara vitkläda människor, unga och gamla, samlats vid strandkanten.
Nyfikna besökare vid badplatsen tittade på medan den stora gruppen gjorde sig redo för vad som såg ut att vara en religiös ceremoni, och det var många som frågade sig vad det rörde sig om.
Svaret: Gruppen utgjordes av mandéer, och ceremonin i fråga var ett dop. Mandéerna tillhör en religion som kallas mandeism, som har sina rötter i Mellanöstern och vars mest centrala figur är Johannes Döparen. Namnet kommer enligt den katolska kulturtidskriften Signum från ett semitiskt verb som betyder "veta", "kunna", och skulle kunna översättas till "de som har kunskap".
Religionens följare kommer från början främst från Irak och Iran, men på grund av krig och förföljelse har de flesta tvingats fly därifrån. Den grupp som under eftermiddagen befann sig vid Skjulsta badplats kom från hela Sörmland, och var på plats i Skjulsta för att genomföra en stor dopceremoni. Inom mandeismen är inte dopet en enskild händelse utan något som genomförs ofta.
En av alla som kom för att döpa sig under söndagen – mandéernas heliga dag – var Bashar Zuhairi, som berättade att han var glad över att gruppen samlats.
– Det här är en speciell högtid för oss, och vi gör det både för våra barn och vuxna. Vi började klockan 08.00 i morse, och vet inte exakt när vi kommer vara klara, säger han.
Varför gruppen har samlats just på Skjulsta badplats förklarar en ung kvinna som själv inte deltog i ceremonin, och som inte ville medverka med namn.
– Vi har ingen tilldelad plats i Sörmland, så vi har sökt tillstånd hos polisen om att få vara här. Alla du ser här bor i Sörmland, och vi har koordinerat tillsammans med prästen och valt just det här datumet, förklarar kvinnan.
– Vi befinner oss här för att det rinnande vattnet är mycket viktigt för oss. Det är renande, och representerar början och slutet. I Irak använder vi traditionellt en av våra två stora floder (Eufrat och Tigris, reds anm), och den här platsen passar oss bra för sitt fina, rinnande vatten, avslutar hon.