– Alltför ofta blir någon med inflytande i organisationer 'kära' i en viss teknik, eller i idén om vad tekniken kan göra, utan att sätta detta i relation till den specifika verksamheten, säger professor Anette Hallin.
Hon är professor i företagsekonomi vid Mälardalens högskola och Åbo akademi. Hon manar organisationer som står inför ett teknikskifte till eftertanke.
– Införandet av ny teknik handlar minst lika mycket, om inte mer, om förändringsarbete. Är man inte medveten om det kommer införandet inte att gå lika bra.
Anette Hallin är särskilt intresserad av hur man bäst samordnar människor och teknik, och har bland annat studerat införandet av robotar på arbetsplatser. Hon kallar den typen av teknik "tredje gradens teknik". Ett exempel på sådan teknik är robotic process automation, RPA, som handlar om att automatisera vissa arbetsflöden, typiskt sådant som är repetitivt. Allt fler verksamheter inom både den privata och offentliga sektorn har börjat använda sig av RPA, bland annat vid lönehantering.
– I utvecklings- och implementeringsfasen måste man förstås involvera människor, både för att projektet inte ska skapa onödig oro och för att dra nytta av de anställdas praktiska erfarenheter. Men man ska samtidigt komma ihåg att den digitala tekniken inte kan anpassa sig till människan. Den bygger ju på en algoritm som är linjär och sekventiell och därmed inte lika flexibel som människan.
De senaste åren har Anette Hallin och hennes kollegor bland annat observerat och intervjuat anställda och chefer på företag i stålbranschen för att se hur digitaliseringen har förändrat industrin.
– I vår studie såg vi att när robotar infördes behövde operatörerna lära sig mer om hela produktionsprocessen och hur den kan kvalitetssäkras. För att göra detta organiserade man arbetet i team och operatörerna behövde därmed utveckla sina sociala förmågor eftersom de behövde arbeta tillsammans med att lösa problem, jobba med kvalitetsförbättringar och så vidare.
– Många operatörer vi pratade med tyckte det här var en positiv utveckling – jobbet hade blivit roligare sa de.
Införandet av robotar har också inneburit nya krav på chefer och ledare.
– För att kunna fungera i vardagen behöver det inte bara finnas forum där teamen kan lyfta fram problem. Teamen måste även ha mandat att förverkliga lösningarna på problemen. Det betyder att makt måste delegeras från cheferna neråt i organisationen, säger Anette Hallin.
Vad har robotiseringen betytt för jämställdheten på arbetsplatserna?
– I vår stålstudie såg vi att robotiseringen innebar en möjlighet till en mer jämställd arbetsplats vad gäller förhållandet mellan kvinnor och män eftersom man inte behövde ha en stor och muskulös kropp för att sköta arbetet på golvet. Samtidigt ledde förändringen till att operatörerna var tvungna att samarbeta mer; att jobba i team och lösa problem tillsammans vilket betydde att de som inte hade social förmåga, kanske på grund av en neuropsykiatrisk funktionsvariation, inte längre platsade.