Entrén till S:t Eskil är låst. Men Tove Karlsson och Sandra Nyhlén, som stämt träff med tidningen för att berätta om sin speciella vår och stundande höst, har inga problem att ta sig in.
– Jag är ordförande i elevrådet. Sandra är vice ordförande, säger Tove och medger att det kan öppna dörrar – bokstavligen.
Blickarna sveper över ett öde trapphus och när duon ger sig till känna ekar det. Administrativ personal är på plats, men än återstår några dagars ledighet för eleverna.
– I år har jag längtat extra mycket efter att komma hit, säger Tove inför sista året på naturvetenskapliga programmet.
– Jag vill träffa mina klasskompisar igen, det har varit plågsamt att inte göra det. Och jag saknar lärarna, säger Sandra som läser på IB-programmet.
Hon minns hur tankarna gick när beskedet om distansundervisning kom i mars.
– Skönt, då behöver jag inte fixa mig på morgonen! Sen kom oron – vilket ansvar skulle jag ta? Det var nervöst, säger Sandra och berättar att böckerna togs hem dagen därpå.
– Det blev en tung väska.
Hur fungerade det att studera på distans?
– Först gick det jättebra, sen blev det svårare med motivationen. Min syster, som gick i nian, klagade nästan hela våren på att hon inte fick vara hemma. Jag klagade på att jag var hemma, säger Tove.
– Jag flyttade ut på landet, handlade åt farmor och hade onlinestudier i hagen. Det var härligt, men sen blev det stressigt med examinationer som flyttades. Jag blev latare mot slutet och kände – nu vill jag fanimej till skolan, berättar Sandra.
Flera elever lät bli att ha kameran på vid onlineundervisningen. Den startades, varpå personen försvann.
– Sen kom – vi kan säga Pelle – tillbaka och lät trött. Jaha, då sov Pelle. Sen fick vi ha kamerorna på för att få närvaro, berättar Sandra varpå Tove flikar in att lärarna ville se eleverna.
– De stod själva i klassrummet vid en whiteboardtavla.
Båda strör lovord över hur lärarna ställde om.
– Det finns en fördom att lärare behöver hjälp att sätta på en dator. Men jag blev imponerad och gick hit med fika, säger Sandra.
Känner ni oro inför hösten?
– Ja, för en andra våg, att man behöver stänga ner igen, säger Tove.
– Ja, för matsalen. Där är ju nästan alla samtidigt, menar Sandra.
Våren summeras som problematisk – men lärorik.
– För att se det goda i det onda – det är en speciell erfarenhet. Vi kanske hamnar i historieböckerna framöver.