Ingrid Larsson lämnar Smörtorget med en påminnelse av svunna tider i famnen.
– Luktärter är barndomsblommor för mig. Ringblommorna köpte jag till mammas grav. Hon skulle ha fyllt 106 år i dag och ringblommor var hennes favorit. Men det ska börja regna snart så jag får nog ha dem hemma i stället.
För Sture Rosenqvist är det snudd på vardag att få en inblick i kunders liv.
– Speciellt nu i dessa dagar med pandemin. Vi är sociala varelser och har behov av att träffas och prata. Med torghandel blir det personligt. Jag får höra mycket, mest positivt förstås, säger han och greppar efter solrosor.
Nästa kund på tur är nämligen Pia Johansson.
– Jag är stammis och köper alltid solrosor, förklarar hon.
Så håller det på. Det är en solig onsdagförmiddag i slutet av juli när tidningen hälsar på och Sture Rosenqvist har fullt upp. Mellan varven berättar han om att gå i föräldrarnas fotspår, turerna kring ombyggnationen av Fristadstorget 2013 och hur det hela började på 80-talet.
– På lördagarna var torghandeln livlig med fullt av folk i gångarna. Men undan för undan så trappades det ner. Det är inte många kvar från den tiden.
Men Uddetorparn, det vill säga makarna Birgitta Soldin Lindström och Björn Lindström, som säljer grönsaker på Smörtorget är även de gamla i gamet.
– Utan att skryta så är våra morötter godast i stan, säger Birgitta Soldin Lindström.
Torghandlarna står sida vid sida, såväl bokstavligt som praktiskt talat. När Eskilstunas gemensamma vardagsrum skulle byggas om gjorde de sina röster hörda för att den runda kiosken och torghandeln i sin dåvarande form skulle få vara kvar.
– Jag tror att jag har kvar namnlistorna, säger Birgitta Soldin Lindström och menar att deras behov av att ha med sig fordon inte tillgodosågs.
Sju år senare konstaterar både blom- och grönsaksfärsäljarna att Smörtorget har sina fördelar.
– Det är vackrare här än på torget. Och vi får ha våra fordon här.
Plötsligt öppnar himlen sig. Skyfallet får förbipasserande att söka skydd under Sture Rosenqvists presenning. Själv tar han det hela med ro. Från midsommar, tre gånger i veckan är han på plats, oavsett väderlek. År ut och år in.
– Jag står här tills blommorna börjar frysa. Det brukar vara i oktober. Jag har trevliga kunder och känner mig uppskattad, varför skulle jag sluta?