En halvsidesförlamad kvinna i rullstol bor på ett äldreboende i Flens kommun. Innan hon flyttade till boendet hade hon personliga assistenter.
Vid övergången till äldreboendet fanns en kontaktperson tillgänglig och kvinnans personliga behov kunde tillgodoses. Men efter en kort tid slutade kontaktpersonen att finnas tillgänglig på boendet.
Ombudet menar att kvinnan behöver någon som är fysiskt närvarande på dagtid när hennes anhöriga inte kan vara på plats. Anledningen är att hon har svårt att föra en konversation över telefon, samt svårt att känna trygghet och lugn.
I samband med att kontaktpersonen slutade har kvinnan, enligt ombudet, isolerats i sin lägenhet och inte haft möjlighet till miljöombyte i så stor utsträckning som hon skulle behöva. Med anledning av det ansökte ombudet om en ny kontaktperson. Men handläggaren på Flens kommun ansåg inte att kvinnan var socialt isolerad eftersom hon bor på ett boende där personal finns tillgänglig dygnet runt.
Kvinnans ombud överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Linköping. Domstolen har nu avgjort överklagandet och gör samma bedömning som Flens kommun.
I domen går det bland annat att läsa: "Av utredningen i målet framgår att XX bor i ett särskilt boende med personal där det förekommer olika aktiviteter och att hon har sociala kontakter med anhöriga och andra. Med beaktande av detta ger utredningen inte tillräckligt stöd för bedömningen att hon är isolerad".