Omkring 3900 personer ska ha fått sannolikgt felaktiga positiva besked, enligt Folkhälsomyndigheten.
Sjuksköterskan Cecilia Gryde, sommarboende i Flen, jobbar på en vårdinrättning i Stockholm där man i maj medverkade i en forskningsstudie kring den då nya pandemin. Måndagen den 11 gjorde hon två tester, ett för aktiv corona och ett för antikroppar. På torsdagen kom svaret: hon bar på viruset.
– Jag blev jättechockad, jag kände mig ju inte alls sjuk men visste att min man var hemma och var dålig, berättar hon.
Då var hon på väg till jobbet och kontaktade genast sin chef. Sedan smög sig oron på. "Hur sjuka kommer vi bli?", "kommer någon av oss bli inlagd om några dagar?", tänkte hon.
– Det skiftade mellan att jag tänkte realistiskt och att tankarna bara skenade i väg. Jag har flera kompisar inom intensivvården som hade berättat om deras läge på jobbet och det skrämde mig, säger hon.
Dagen därpå fick hon symptom. Halsont och huvudvärk. Sedan svullna lymfkörtlar och allmän ledvärk. Samtidigt hade hennes man en kraftig förkylning och barnen var hostiga.
– Så här i efterhand är det svårt att veta hur illa det var och hur mycket man kände efter, man ska inte underskatta placebo. Men vi antog att det var corona så vi isolerade oss snabbt.
Tanken på de tre dagar som hon arbetat innan svaret kom gnagde i henne. Tänk om hon spridit viruset vidare? Med tiden infann sig dock ett visst lugn och en trygghet i att ha haft det hela "avklarat".
Men den 3 september kom nästa chock. "På grund av tekniska problem med analysen har en eftergranskning av resultaten gjorts. En ny bedömning gör att resultatet nu tolkas som sannolikt negativt. Det går dock inte att utesluta att provet kan ha haft låga nivåer av virus. Svaret kategoriseras därför som Ej bedömbart", meddelade Direkttest på uppdrag av Stockholm region.
– De hade kommit fram till att vissa test visade falskt positivt. De hetsades ju fram, det behövdes så stora mängder provsvar och något hade gått fel i analysen.
Hon vet fortfarande inte om hon hade corona eller inte. Men några antikroppar har hon inte. Cecilia Gryde har stor respekt för de som arbetar med provtagningen men funderar på hur och varför det görs.
– Hur säkra är testerna? Om vissa tester visar falskt positiva svar, finns det då fler felkällor? Hur viktigt är det att ta antikroppstesterna när det visat sig att man ändå kan återinsjukna? Testar sig många i onödan för att de är rädda? Hur ska man prioritera resurserna?
Cecilia Gryde jobbar på en mottagning för hudsjukdomar men är redo att rycka in i coronavården. "Jag hade inte kunnat se min familj i ögonen om jag inte hjälpt till", säger hon.
Hon arbetar på en mottagning för hudsjukdomar men en inventering av personalen i våras slog fast att hon ska infinna sig där hon behövs med ett dygns varsel om pandemin kräver det. Och när smittan nu åter ökar inser hon att det kan bli verklighet.
– Det känns inte alls kul, men jag förstår. Jag vill kunna hjälpa till om jag kan. Jag hade inte kunnat se min familj i ögonen om jag inte hjälpt till, om jag bara hade gömt mig när det är kris.
Hon upplever att stämningen har skiftat på arbetsplatsen och hon oroar sig för den tid som eventuellt väntar.
– Det känns nästan värre nu, kanske för att vi är så trötta på det och för att vi vet vad vi har framför oss, efter att ha tagit oss igenom våren.
– Jag pratade med en kompis på intensiven och det är många som kraschar nu. Man tog sig igenom det här under våren när man trodde att det var en begränsad period, men nu verkar det vara här igen. Alla de som drabbades av posttraumatisk stressyndrom efter våren, hur ska de kunna jobba nu?