Strömbadet hette officiellt "Stockholms Bad- och Siminrättning i Norrström". Det öppnades 1884 och blev huvudstadens första stora flytande kallbadhus strax norr om Riddarholmen.
Badinrättningen ägdes av Stockholms stad och hyrdes ut till enskilda personer. I folkmun kallades badet Köhler efter badmästaren och simläraren Olof Köhler.
Bland anläggningens faciliteter fanns rakstuga, kafé och gymnastikutrymme. Besökarna anlände via en gångbro från järnvägsbron.
Vid slutet av 1880-talet noterades runt 300 000 besök årligen. På den tiden kostade ett enkelt bad med dusch 35 öre. En hel sommarbiljett gick loss på 15 kronor. Många skolbarn samt poliser och brandmän åtnjöt fria bad, enligt boken "Nya Stockholm" (1890) som finns på runeberg.org.
Strömbadet var byggt helt i trä i nyrenässansstil. Där fanns en stor bassäng, en dubbelbassäng och mindre bassänger. Herrar och damer badade åtskilda.
Den populära Strömsimningen, som föregick senare års Riddarfjärdssimning, startade från Strömbadet. Men den försämrade vattenkvaliteten gjorde baden allt mindre hälsosamma. Dessutom ansågs den stora träkonstruktionen förfula utsikten över fjärden och Stadshuset (invigt 1923).
Därför har centrala Stockholm stått utan kallbadhus sedan 1936.