Att dela upplevelsen med vänner och familj är ett av de största glädjeämnena med jakten.
Att stämma träff med Sara Andersson är nästan lika svårt som att få en intervju med kungen. När hon inte jobbar på kycklingslakteriet utanför Katrineholm, sitter hon i ett jakttorn i Vingåkerstrakten i väntan på vilda djur eller är ute och röjer sly vid något pass. Jakten är det största och i princip enda intresset. Ett intresse som gett henne nära band till pappa Magnus och farfar Göte.
– Jag har varit med dem och fiskat och jagat ända sedan jag föddes. När jag blev äldre blev det mer och mer jakt. Jag bor kvar på pappas gård mellan Katrineholm och Valla, där jag växte upp, säger Sara Andersson.
2015 tog hon examen från jakt- och viltvårdslinjen på Ökna utanför Nyköping, en utbildning som också ledde till jägarexamen och dispens för vapenlicens redan som 17-åring. Målet har varit att jobba inom jaktnäringen och de drömmarna hägrar fortfarande vid horisonten.
Jaktsäsongen pågår i princip året runt, vartefter olika djur bli lovliga, med lågsäsong i mars. Sara vet inte exakt hur många djur hon fällt, men uppskattar att det börjar närma sig ett hundratal. Att älgarna hunnit blivit fyra har hon dock stenkoll på.
– Jakten är jätteviktig för mig och har varit det under hela min uppväxt. Pappa var ensamstående och det har alltid varit han och jag som har åkt ut i skogen. Jag har två systrar, men de jagar inte, det var bara jag som fick den genen.
Sara Andersson minns särskilt första gången hon fick stå helt ensam på ett pass, hur spännande det var. Ny spårsnö, solsken och någon minusgrad är en lyckträff när hon ska bege sig ut i skogen. Att jaga med andra jaktlag där det också ingår kvinnor är extra roligt.
– Jag är ensam tjej, men jag är van vid det. Jakten är väldigt mansdominerad, på utbildningen var vi bara fem tjejer av 22 elever i klassen.
Blir du behandlad annorlunda för att du är tjej?
– Det har blivit bättre, men i början var det lite "vad fan gör du här?" Man får ta mycket skit, det är inte alltid en dans på rosor. Men har man har lite skinn på näsan kan man hantera det.
På Sara Andersson Instagramkonto kan följarna hänga med ut i skogen och uppleva jakten på nära håll. Här finns selfies blandat med bilder på hundar, häftiga naturupplevelser och fällda djur. Kontot startades under gymnasieåren och har till Saras förvåning växt snabbt.
– Man ser att det är fler och fler som lägger ut inlägg om jakt. Det har alltid varit lite känsligt med fällda djur på sociala medier och jag är noga med att lägga ut respektfulla bilder och undvika blod.
Hon försöker bjuda på några bilder från varje jakttillfälle i den mån hon hinner och uppskattar att dela glädjen som infinner sig när man får in en fullträff.
Sara Andersson går ingenstans utan sin terrierblandning Tequila.
Terriernblandningen Tequila, 9 år, är Saras ständiga följeslagare. Till jakten använder hon också två hundar som hon delar med sin pappa. Att vara hundförare är ett bra sätt att håll sig varm när kvicksilvret kryper ner på tvåsiffriga minusgrader.
– Jag är jättefrusen av mig, men det är bara att pälsa på sig. Går man med hund är det ingen fara.
Kan du tipsa om något jaktrelaterat utflyktsmål i Sörmland?
– Om man vill öva skytte så är ju Virå bruk utanför Björkvik, ett jättebra ställe. De har en skjutsimulator där man kan öva på levande vilt på en jättestor skärm. Det är som att skjuta på riktigt, det är jätteroligt.