Det är en revy med historia som repeterar inför långfredagens premiär. Efter fyra års tystnad är den anrika Mariefredsrevyn tillbaka – med många nya medlemmar i ensemblen och den till största del nyskrivna föreställningen Småstadsliv.
– Jag är aldrig så lycklig som när jag står på scenen. I revyn får man fördelen att vara en massa olika människor. Det är det som är grejen; att byta kläder och bli någon annan, säger Gunnel Lindström som var med i Mariefredsrevyn första gången år 1976.
Sketcherna tar avstamp i Mariefreds förhållande till Strängnäs och känslan av att ingen i storstan lyssnar eller bryr sig om den lilla mälarstaden. Jatrik Pohansson, ordförande för Mariefredsstyrelsen, har gjort sitt yttersta för att visa upp Mariefred från sin allra bästa sida när "han med makten att förändra", Pens Jersson, kommer på besök. Men kommunalrådet visar sig vara föga intresserad av att ens titta innan han skyndar tillbaka till Strängnäs. Ur den frustrationen väcks en känsla av att Mariefredsstyrelsen kan hitta på i princip vad som helst utan att någon i Strängnäs reagerar. Galna idéer kläcks – och förverkligas. Pensionärerna ska flyttas till campingen när Solvändan läggs ner och eleverna på Mariefreds skola ska deporteras till Åker.
– Jag har utnyttjat den lokalkännedom jag har i egenskap av reporter. Jag har ett hum om vad det snackas om i Mariefred, säger regissören Kristoffer Elmqvist som till vardags arbetar på Mariefreds tidning, Måsen.
Kristoffer Elmqvist har skrivit stora delar av manuset tillsammans med Bodil Lundeberg, som stod för regin från början. Men avhopp i ensemblen placerade henne på scenen i stället, tillsammans med bland annat maken Mathias och dottern Eline.
– Jag tycker att det är roligt att det är så många unga som är med, både på och bakom scenen. De är helt ovärderliga för att den här produktionen ska fungera, säger Bodil Lundeberg.
Arbetet med föreställningen påbörjades redan i augusti förra året. De senaste ändringarna i manuset gjordes i början av veckan. Sketcherna varvas med sång och dans. Några publikfavoriter från tidigare revyer blandas med aktuella Grafikens hus-referenser och Leila Lindholm-blinkningar.
– Det är ingen fara att komma på en föreställning som nyinflyttad. Man kommer att förstå i alla fall, säger Susanna Pravitz från ensemblen.