Man brukar säga att trygghet och kontinuitet är viktigt för människor på ålderns höst, något som Birgitta Larsson skriver under på. Hon har gjort en resa i flera bemärkelser och den senaste började i och med att hon bestämde sig för att flytta från Stockholm.
— Det är tre år sedan nu i sommar. Jag sade till mitt barnbarn att jag så gärna ville flytta och två dagar senare hade jag fått den här lägenheten, berättar Birgitta Larsson, som dukat upp med muffins och kaffe hemma i köket.
Här i Mariefred har hon sin dotter, barnbarn och nu ett litet barnbarnsbarn. Efter ett tag beslutades det om hemtjänst från kommunen. Anledningen var dålig hälsa, fem hjärtoperationer och yrsel som lett till fall med följdskador.
— Det var inte bra, de kom korta stunder, och hann inte hälsa en gång, de kom och gick.
Efter en kort sväng till Isabellagårdens korttidsboende för ungefär ett år sedan beslutades att Birgitta Larsson skulle byta till Gripsholms hemassistans i stället.
— De gör allt för mig, det är det bästa som har hänt mig, säger Birgitta Larsson.
Vad är skillnaden?
— Bara en sådan sak, de kommer jämt när de har sagt att de ska komma, och så ser de vad som behöver göras. Kommer inte Lotta så kommer Adam, och han är så fin.
Hon har ganska mycket hjälp. Städning, handling, mat fyra gånger per dygn plus social samvaro, som det kallas. Bland det viktigast för Birgitta Larssons del är kanske att hon vid måltiderna får hjälp med sina insulinsprutor, vilket hon inte fick förut. Nu faller hon inte lika ofta som tidigare.
— Nu har jag en väldigt låg dos. Jag har också en suverän läkare på vårdcentralen som jag inte skulle vilja byta för allt smör i världen. Och inte nog med det, när jag ska åka dit så skjutsar hemtjänstpersonalen mig i egen bil.
Vad är det allra viktigaste för någon i din situation?
— Att man ser till hela människan, det gjorde inte de andra. Jag var bara ett nummer i kön.