– Visst blev det tågsäsong i år igen – även om vi var lite tveksamma tidigt i våras, säger John Hamrin, vice ordförande i Museijärnvägen Mariefred.
En knapp timme innan dagens första avgång mot Läggesta är det ännu glest med resenärer på grusplanen framför det gula stationshuset. De som hunnit köpa biljett får vara med om ett skådespel i sig när vagnar växlas och loket vänds för att fyllas med vatten innan det kopplas på.
– Vi har vidtagit en rad åtgärder för att trafiken ska kunna gå och vi behöver köra för att behålla våra kompetenser och utbilda nya medlemmar, säger John Hamrin.
I sommar jobbar närmare 60 ideella krafter med att hålla trafiken igång. För att klara Folkhälsomyndighetens riktlinjer har föreningen dubblerat antal vagnar och vädjar till resenärerna om distansering. Klippningen av biljetter är struken och sker bara om någon önskar.
– Det märks att många passar på att göra dagsutflykter hit i sommar. Vi kör Mariefred–Läggesta nedre och vissa dagar till stationen i Taxinge. Även om ångbåten Maja inte trafikerar Taxinge–Mariefred, vilket innebär att vi inte kan erbjuda den populära Lilla rundturen, har vi haft fler resenärer på vardagarna än förra året.
Femårige Caesar Rydman från Stockholm har vaknat ovanligt tidigt den här morgonen. Han har längtat efter den här dagen i över ett år och säger att det känns bra att snart vara på väg.
– Det är första gången vi är här och jag vill bara åka med ånglok. Innan vi kom hit har jag sett flera filmer om gamla tåg. De är fina och låter mycket.
Han står upp på en träbänk i den välputsade klass-3 vagnen och kikar ut genom det neddragna fönstret när tåget rullar ut från stationen. Mamma Madelene, pappa Axel och lillasyster Elice Rydman, samt mormor och morfar, Laila och Ingvar Eriksson, från Flen, gör sällskap i kupén.
Ett 30-tal dovhjortar, som ligger och tar igen sig i hägnet intill rälsen, blir ordentligt förevigade innan tåget gör sitt första stopp i Marielund. Efter en rofylld resa når vi Läggesta nedre där det blir avstigning och omkoppling av lok innan det signaleras för påstigning och återfärd mot Mariefred.
Caesar Rydman ser både upprymt och lite modstulen ut när vi kommer tillbaka till perrongen.
– Det hade gärna fått hålla på lite längre. Inte hela vägen hem till Stockholm, men 100 meter till i alla fall.