Nog var vädret förhållandevis vackert, men söndagens firande av Carl Michael Bellman flyttade ändå in från Gripsholms hjorthage till Mariefreds församlingshem.
– Klockan 18 i går kväll såg prognoserna så dystra ut hos både SMHI och yr.no så då bestämde vi oss för den här reservplanen, säger Lennart Schweitz från kommittén för Musik på sörmländska slott och herresäten, som stod bakom Bellmandagens aktiviteter i Mariefred.
– Det är blött i gräset och dessutom halt på berget i hjorthagen. Vi vill inte vara med om några benbrott, sa han till de 53 betalande som satt i publiken för att höra Bellmans visor och texter.
Det var, liksom flera gånger tidigare, Thord Lindé som gestaltade den svenska visans stora förgrundsfigur. Han började med en styrketår ur flaskan som, tillsammans med ett bord och en stol, utgjorde den enda rekvisitan på scenen. Thord Lindés Bellman återvände till flaskan gång på gång samtidigt som han tog med besökarna på en resa genom en bråkdel av skaldens verk.
När Lennart Schweitz får frågan vad Bellman betyder för honom, skiner han upp.
– Mycket. Det är så härliga illustrationer av livet i Stockholm på 1700-talet, han beskrev det så målande.
Men det var inte bara huvudstaden som skildrades av Carl Michael Bellman, Mariefred beskrevs föga smickrande i Fredmans sång nummer 34. I den skriver Bellman förvisso att "på Gripsholm är alt för roligt", men om staden att "ej fans där en enda qvast, damborst, viska eller skåfvel". Vidare: "Ingen skorsten såg jag röka, ingen matmor gå och stöka, jag såg bara toma fat, tallrik hvarken djup ell flat. Hela staden genomsöka, fans där aldrig en ducat."
– Även om Bellman själv inte tyckte så mycket om Mariefred så får vi vara toleranta och anta att han hade rätt i sin uppfattning om staden på den tiden, säger Lennart Schweitz som själv är Mariefredsbo.