De lämnade Sundbyholms gästhamn, jobb, hem, familj och vardag nationaldagen 2018, vilket betyder att Eskilstunaborna Anki och Sivert Stenkvist nu varit på seglande fot i nästan ett och ett halvt år. Och med många sköna månader i Karibiens turkosa vatten bakom sig ser de ingen orsak till att styra fören hemåt.
– Som vi känner nu blir vi nog ute i åtminstone fyra år, och planen är att segla jorden runt, besöka Karibien sammanlagt två gånger och korsa Atlanten tre.
När Eskilstuna-Kuriren senast pratade med makarna firades jul på Gran Canaria, i väntan på den första stora utmaningen under segeläventyret: Att i januari korsa Atlanten. När vi den här gången når varann, en regnig oktoberdag i Eskilstuna, sitter de under ett halmtak i en marina på den karibiska ön Curacao. De senaste veckorna har mest handlat om lite fix och underhåll av båten, Major Tom. Nu drar de snart vidare, mot grannön Aruba och så småningom Colombia och Sydafrika, innan Panamakanalen och Stilla havet väntar.
Men hur gick det med Atlanten, och satt de i somras på Tobago, där allt en gång började med en dröm, och firade att de faktiskt vågat kasta loss och bli äventyrare på heltid? Jo att korsa Atlanten gick finfint. Under Sverigebesöket tidigare i höst hann de notera att de seglade parallellt med kändisbåten, som tog Viktor Frisk, Thomas Wassberg och övriga deltagare i tv-programmet "Över Atlanten" till Karibien.
– Vi hann se två avsnitt, kände bitvis igen oss och tycker programmet gav rätt bra förståelse för Atlantenseglarens tillvaro. Lite äventyrligt, lite ensamt, lite långtråkigt men häftigt. Men vi reagerade på att de inte fick sjösjukemedicin, stackarna. Vi hade varsitt plåster bakom örat och blev aldrig sjuka. De fick inte heller ha sina mobiler ombord, medan vi hade stor glädje av poddar, ljudböcker och musik.
Det bästa, konstaterar de, var ändå att komma fram till ögruppen S:t Vincent och Grenadinerna, och mötas av de gäng de lärt känna i Las Palmas och som gjort samma resa.
– Det var känsloladdat. I två veckors tid hade vi ju haft kontakt kring två saker: "Har ni vind?" och "Vad ska ni äta?" Nu hade vi klarat det allihop. Vi firade med rum punch, bad i turkost vatten och var allmänt euforiska ett tag.
Sedan dess har de luffat runt bland öarna i det karibiska kustbandet, stannat längre där de trivts och lärt sig leva avslappnat i full frihet. När orkansäsongen närmade sig flyttade de sydväst över bukten – och upptäckte en helt ny värld.
– Sivert dammade av sitt dykcertifikat, jag provade på och fann en ny hobby. Så dykning och snorkling på vackra Bonaire blev vår grej i tre månader. Det var som att bada i ett akvarium.
Men inget Tobago? Anki och Sivert skrattar lite.
– Man brukar skämtsamt säga att långseglare ritar upp sina planer i sanden, under lågvatten. Vi kom alltså aldrig dit, av olika anledningar. Men vi har suttit i andra vackra bukter och sagt samma sak. Och vi tar Tobago när vi kommer tillbaka till Karibien, om några år.
Än har de alltså inte tröttnat på båtlivet – eller på varann. Och så här långt inga bakslag och svåra sjukdomar, inget drama.
– Men man påminns om hur liten man är på jorden av vädrets makter, som när vi blev sittande på en liten ö mellan Bonaire och Curacao under ett åskväder. Och under Sverigebesöket kände vi förstås hur mycket vi saknat barnen, släkten, svenska sommaren. Vi fick vara kattvakter i en röd stuga, och mindes hur smidigt allt funkar med svenska myndighetskontakter. Det tog någon vecka innan vi mentalt var tillbaka i det här livet igen.
Nu är det snart dags för ett nytt, spännande kapitel i Stenkvists äventyrsroman. I Colombia stiger de iland, för ett antal veckors utforskande av Sydamerika. Julen firas där någonstans och runt årsskiftet är planen att gå genom Panamakanalen.
– Sen blir det nog Galapagos, med fantastiskt djurliv och bra dykning, Franska Polynesien, Tonga och Bora Bora innan vi om något år går i land på Nya Zeeland och väntar ut deras orkansäsong. Då är vi halvvägs runt jorden.
Tanken är att fortsätta västerut genom Asien, runda Sydafrika och än en gång korsa Atlanten till Brasilien, återvända till Karibien och så småningom vända Major Tom tillbaka till Europa och Sverige.
– Sen kan det bli Medelhavet säsongsvis. Och nån gång i framtiden, säger Sivert och låter rätt längtansfull, vill jag bo i en röd stuga och ha katt.