Anders Flodin är uppväxt i Berga mellan Åkers styckebruk och Länna. När han var i tonåren flyttade familjen in till Strängnäs.
– Vi bodde på andra våningen i ett hus på Lillgärdsgatan, säger den sedan snart 30 år pensionerade folkskoleläraren.
Hur fick du reda på att det skulle ges ut en antologi i Strängnäs?
– Jag såg ett inslag på något kulturprogram på tv, där Magnus Utvik (kommunförfattaren, vår anmärkning) blev intervjuad om att de efterlyste berättelser. Då kom jag att tänka på mina upplevelser från 1940-talet.
På senhösten anlände därför ett handskrivet brev från Dalarna till nämnde Magnus Utvik och hans kontor på Multeum.
– Datorer är jag för gammal för. Det skulle vara bortkastad tid att lära sig. Jag har ingen mobiltelefon heller, det är inget som mina barn tycker att jag behöver, säger Anders Flodin.
– Jag hoppas att Magnus Utvik kunde tyda mina kråkfötter.
Anders Flodin gick sexårig folkskola i Berga, där han bland annat blev bekant med sedermera Åkersprofilen Harry Lindblad, men studerade sedan på distans hos Hermods.
– I tonåren jobbade jag på skruvfabriken alldeles ovanför järnvägen i Strängnäs. Där satt jag och studerade när jag var klar med mina arbetsuppgifter.
Som 17-åring tog han värvning vid stadens regemente.
– Mina föräldrar tänkte inte på att jag kunde hamna i kriget.
Han trivdes bra i det militära frånsett att det fanns ett befäl som gjorde livet surt.
– Han var lika förskräcklig mot alla, säger Anders Flodin.
Vintrarna under andra världskriget sägs ha varit väldigt stränga. Anders Flodin berättar om en resa med tåg ända till Boden där en längre manöver hölls.
– Vi for ut med en stridsvagn på en myr, det var ett dåligt val, minns Anders Flodin.
Hans far, Bertil Flodin, var engagerad i IFK Strängnäs.
– Jag tror att han valdes till ordförande vid två tillfällen, säger sonen.
Föreningen anordnade ett tivoli på Vasavallen när Anders Flodin var i 16-årsåldern.
– Jag fick stå i entrén då, och det inträffade något som gjorde att jag hördes angående en stöld eller liknande. Men det framkom att jag var oskyldig.
I familjen Flodin fanns ytterligare en pojke och en flicka. Brodern arbetade på Radiobolaget och fick vid ett tillfälle göra en installation hemma hos biskop Gustaf Aulén.
– Biskopen ville visa honom runt i sitt hem och min bror fick skäll när han kom sent tillbaka till affären.
Anders Flodin flyttade till Lund 1947 för att gå på folkskoleseminarium. Klar blev han fyra år senare.
Via Norberg, Kopparberg och Värmland hamnade han i Mora 1951. Där bor Anders Flodin fortfarande kvar.
– Jag prenumererar på både Svenska Dagbladet och Mora Tidning. Det kostar mig 10 000 per år men ger mig mycket kunskaper.
Har du någon kontakt med Strängnäs numera?
– Nej, men jag längtar ofta dit. Det är en fin stad som jag nog inte besökt på minst tio år. Min fru och mina föräldrar ligger begravda där. Numera reser jag ingenstans.