Under fyra dagar den här veckan – det är den av Socialstyrelsen initierade donationsveckan som pågår – står paret och delar ut kort i entrén till vårdcentrallen i Ulvhäll.
‒Det är en fantastisk möjlighet, konstaterar Ann-Marie Holmgren och tänker tillbaka på den hjälp hon har fått.
Senare den här månaden fyller hon 75 år.
Men för 16 år sedan trodde Ann-Marie Holmgren att livet skulle ta slut.
‒Fast hon ville inte dö, hon ville leva, säger maken Folke Holmgren – de har varit ett par sedan 1985.
En lungsjukdom gjorde att hon höll på att tyna bort. Det dröjde dock innan paret Holmgren insåg var felet låg. Så småningom kom de i kontakt med en läkare på Mälarsjukhuset som rekommenderade transplantation.
En sådan kunde göras på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, där Strängnäsbon efter kontroll blev godtagen.
‒Vi fick åka hem därifrån tillsammans med en sökare som skulle pipa när det dök upp ett passande organ. Visst pep den, på midsommarafton 2001, minns Folke Holmgren.
Det innebar ambulans till Bromma, flygtransport till Säve utanför Göteborg och ambulans in till sjukhuset.
‒När jag vaknade upp efter operationen och kunde andas var det en väldigt skön känsla, säger Ann-Marie Holmgren.
Hon fick "bara" en lunga ersatt av en frisk och en av gamla, uttjänta lungorna sitter så att säga kvar på sin plats.
Ungefär två månader efter ingreppet kom Anne-Marie Holmgren hem till Strängnäs. Då hade hon också tillbringat tid på en rehabklinik.
Hon var sjukskriven från sitt arbete på expeditionen på Paulinska skolan. En sjukskrivning som sedan övergick i sjukpension.
‒Jag fick inte vistas i miljöer med mycket folk, till exempel inte i biografer eller i närheten av sjuka barn. Den första tiden efter operationen var det Folke som skötte alla inköp.
Under en period drabbades Ann-Marie Holmgren av kronisk avstötning. Det innebär att kroppen ville göra sig av med ett främmande organ. Starka doser av medicinen Cortison avhjälpte den åkomman.
‒Jag har ätit mediciner sen 2001, efter 2004 blev det något fler.
‒Hon sköter allt det där själv, såväl morgon som kväll. Ska vi ut och resa packar hon ner dem på två ställen, utifall resväskan skulle komma bort, berättar maken.
Dramatiken var dock inte över. På grund av en infektion i den nya lungan tvingades Ann-Marie Holmgren att äta en stark medicin som orsakade njursvikt.
Då fanns två alternativ – dialys eller en ny transplantation.
Tack vare en välvillig donator vid namn Folke Holmgren blev det den senare utvägen.
Så i juni 2009, närmare bestämt på Akademiska sjukhuset i Uppsala, transplanterades en njure från Folke Holmgren till hans äkta hälft.
‒Hon har tre njurar och jag en. Men det fungerar för båda, intygar Folke Holmgren.
Bortsett från lite dåligt flås och med hjälp av sina mediciner mår Anne-Marie Holmgren utmärkt i dag. Hon går på sex årliga kontroller.
‒Men en tråkig sak är att jag inte kunnat träffa mina barnbarn så ofta med tanke på en stor smittorisk vid förkylningar, säger den blivande jubilaren.
Även i dag, åtminstone på förmiddagen, står makarna Holmgren och delar ut donationskort, isskrapor och skydd till cykelsadlar på Vårdcentralen.
‒Vi vill att fler ska få chansen, och att människor därför tar ställning till hur de vill göra med sina organ när de inte längre behöver dem, säger Anne-Marie Holmgren.