Det har gått precis tre år sedan en då 33 år gammal Strängnäskvinna utsattes för en dubbelvåldtäkt på Tosterön. Det var natten mellan den 22 och 23 augusti 2015 som hon överfölls när hon var på väg hem från krogen. Först av en man – och när hon försökte fly av ytterligare två män.
– Jag har bott i Strängnäs i hela mitt vuxna liv. Jag har alltid gått hem, allt ligger ju på gångavstånd. Jag har aldrig varit rädd, aldrig ens haft en tanke på att det här skulle kunna hända, säger hon.
Vi träffas hemma på gården i en annan del av Sörmland, där kvinnan bor sedan slutet av förra året. Känslor av otrygghet och olust, kopplade till våldtäkterna och tiden efter dem, fick henne att flytta från Strängnäs. Så sakteliga börjar vardagen rulla på, även om hon har svårt att se att den kommer bli sig lik.
– Jag vet inte om man någonsin kan gå vidare efter något sånt här. Jag har precis börjat jobba heltid igen. Men det går upp och ner. Jag sover fortfarande väldigt dåligt vissa nätter, så jag försover mig ofta och kommer sent till jobbet. Men min arbetsgivare har verkligen haft stor förståelse för det, säger hon.
Hon berättar att hon försökte jobba på som vanligt direkt efter våldtäkterna.
– Jag ville inte att någon skulle veta att det var mig artiklarna handlade om, jag försökte upprätthålla någon fasad. Men det gick bara ett halvt arbetspass, sedan var det bara att åka hem.
Hon beskriver ett kaos, där de mest primitiva behoven ruckades ordentligt.
– Jag fick till och med skriva lappar till mig själv med påminnelser om att jag skulle äta. Jag kände ingen hunger alls. Det var som att kroppen slutade fungera.
Hon brottades med självanklagelser och skuldkänslor. En närstående insinuerade via sms att hon fick skylla sig själv och ifrågasatte hennes trovärdighet. Samtidigt läste hon allt som skrevs om fallet i etablerade medier, sociala medier och på sajter som Flashback.
– Det var nog ett sätt att försöka behålla kontrollen så jag visste vad jag hade att möta, säger hon.
Kvinnan förhördes av polis flera gånger och hade inledningsvis nästan daglig kontakt med polisen, som höll henne informerad om de olika stegen i utredningen. Den skulle snart leda poliserna till två asylsökande män som bodde på Mälarblick, som då hade fungerat som asylboende i nära ett år. I november 2015 hölls rättegången mot en 31-åring och en 39-åring.
– Det var jobbigt att sitta där och höra dem förneka, samtidigt som det fanns dna och annan bevisning som visade att de var skyldiga, berättar hon.
Var det någon av männen som du kände sedan tidigare?
– Nej. Jag anade vem den ena var. Det var någon som min väninna som jag var ute med hade haft kontakt med, men jag kände inte honom. Den andra som åkte fast hade jag bara suddiga minnesbilder av. Den tredje har jag ingen som helst bild av.
De två männen dömdes för grov våldtäkt, till 5 respektive 2,5 år samt utvisning. Den tredje mannen som polisen har säkrat dna-spår från är fortfarande på fri fot.
– Det är klart att jag tycker det är bra att de två har åkt fast så att de inte kan göra så här mot någon annan. Men att de har dömts hjälper ju inte mig, säger kvinnan.
För några månader sedan kontaktades hon av Uppdrag granskning på Sveriges television, som stod i färd med att göra ett program om vilka det är som döms för våldtäkt. I programmet hänvisas till statistik som visar att personer som är födda utomlands är överrepresenterade bland gärningsmännen, och redaktionen lyfter frågan varför det inte forskats kring detta.
Hon beslutade sig för att ställa upp.
– På Flashback finns en 60 sidor lång tråd där folk gissar och tror och försöker kartlägga allt om mig. Jag kände att det här kunde vara ett sätt för mig att få fram min egen bild.
Uppdrag granskning lyfter fram gärningsmännens etniska bakgrund. Är det något som du har funderat kring?
– Nej. Man kan inte dra alla över en kam. Det är inte etnicitet som är det viktiga, utan det viktiga är att de skyldiga åker fast.
I ditt fall var det två utländska män som åkte fast. Har det fått dig att ändra åsikt i frågan?
– Nej. Jag utgår från att alla människor är normala, oavsett bakgrund. Sedan finns det alltid de som inte kan bete sig som folk.
Uppdrag granskning sänds i SVT klockan 20 på onsdagskvällen.
Fotnot: Enligt de pressetiska regler som tidningen har att förhålla sig till ska berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning inte framhållas om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.
Ansvarig utgivare har valt att publicera den här texten utan namn och identifierbar bild på kvinnan.