Gemene man kanske inte tänker på det arbete som ligger bakom varje utställning på Multeum. Man kanske heller inte tänker på varifrån utställningsföremålen kommer eller varifrån informationen kommer om exempelvis en person. Om det nu finns någon information vill säga. I fallet med konstnärinnan Bodil Güntzel, som Multeum hade en utställning om, var det precis så. Det fanns inte så mycket nedtecknat om henne.
— Vi pratar väldigt mycket i kommunen om att vi ska vara till nytta, ge service till medborgarna, och så vidare. Men jag får tillbaka väldigt mycket själv av medborgarna, det har jag alltid fått, men det kulminerade med utställningen om Bodil Güntzel, säger Katja Sinn, på sitt överbelamrade kontor på Multeum.
Konstnärinnan flyttade till det aktiva konstnärslivet i Strängnäs på 1940-talet. Men då hon var psykiskt sjuk kom hon att spendera nästan halva sitt liv på Sundby sjukhus.
— Eftersom hon levde här så länge har många Strängnäsbor konst av henne. En tredjedel av tavlorna på utställningen kom från människors privata hem.
Idén till utställningen kom också från en vanlig medborgare. Hon hade jobbat på Sundby sjukhus, tog kontakt med Katja Sinn och föreslog utställningen. Hon hade själv konst, och visste andra som hade konst. Som ringar på vattnet kunde sedan Katja Sinn samla in tavlorna genom att åka hem till människor för att titta på konstverken.
— På själva utställningen kom folk och visade skissblock som de köpt på auktioner, eller privata fotografier som de hade på Bodil.
Men var inte det för sent att komma med det då?
— Nej, nej. All information kan jag scanna in, den är ovärderlig för att förstå hennes arbetsprocess. Jag kom också i kontakt med en kusin som då var över 90 år. Hon visade fotografier från ungdomstiden och det var väldigt kul att få se.
Varför tror du att folk så gladeligen lämnar ifrån sig saker eller kunskap?
— Man inser att man har något som kan vara till nytta för andra och många personer är också intresserade av lokalhistoria. Ser du ditt eget verk i ett nytt sammanhang får det också ett extra värde.
För fem år sedan hade Multeum en utställning om silver. Historiska silversmiden visades men en del handlade också om silver i vår vardag. Eftersom det tidigare var vanligt med amalgamfyllningar i tänder ringde Katja Sinn tandläkaren Staffan Kälvesten. Amalgam innehåller nämligen en stor andel silver.
— Kolla vad jag fick. Det kändes som att jag hade fått en för tidig julklapp, säger Katja Sinn och tar upp den stora tanden ur den bomullsinpackade platsburken.
Som en påminnelse om människors givmildhet står den numera i hennes bokhylla. Hon har ännu inte bestämt om hon ska ta in tanden som ett museiföremål i samlingarna.
Vad ger det dig att människor delar med sig?
— Det gör mig otroligt glad, det ger sådana high-lights. Det är alltid roligt att få beröm för en utställning, men det människors generositet är något extra.