Efter jul- och nyårshelgerna märker personalen på socialtjänsten ofta av ett ökat behov hos människor som behöver stöd och vägledning. Det kan handla om allt från trassliga familjerelationer till våld i nära relationer eller att vara anhörig till någon med missbruksproblem. Sedan några månader kan kommuninvånarna vända sig till de nystartade Föräldrarådgivningen och Fredamottagningen.
‒Båda mottagningarna är helt öppna, det behövs alltså inget bistånd genom socialtjänsten. Vi kan hjälpa människor utan att de blir ett ärende och vi tror att behoven är stora, säger Therese Linejung som är enhetschef vid individ- och familjeomsorgen.
På Föräldrarådgivningen, liksom de övriga öppna mottagningarna, finns det möjlighet att vara anonym och det förs inga journaler. Syftet är att en förälder ska kunna erbjudas en snabb kontakt så att mer allvarliga konflikter i familjen kan undvikas.
‒För många kan det säkert kännas både skamligt och tabubelagt att prata om sådana här saker, speciellt om man bor i en mindre stad, resonerar Licelotte Löfberg.
Hon arbetar som gruppledare på individ- och familjestöd och tror att höstens #metoo-kampanj gjort att allt fler vågar och orkar söka stöd.
‒De vi väl pratar med är ofta tacksamma för hjälpen de får. Rådgivning på telefon kan räcka långt och ibland kan det handla om att bara ringa och bolla en fråga med oss. Vi kan vara ett stöd för att bryta ett dödläge innan det eskalerar, säger Licelotte Löfberg.
Föräldrarådgivningen erbjuder upp till sju öppna samtal. Vid behov av mer omfattande behandlingsarbete krävs en formell ansökan om bistånd hos socialtjänstens mottagning.
‒I den öppna mottagningen och vi för inte någon journal. Ibland kan enskilda samtal fungera bra och ibland kan det behövas större möten där hela familjen involveras. Det är helt utifrån behovet. I en konfliktfylld separation är det vanligt att barnet glöms bort och därmed far illa. Det är att likna vid en form av misshandel, förklarar Licelotte Löfberg.
Fredamottagningen är en service med olika verksamheter som arbetar mot våld i nära relationer och som riktar sig till både utsatta och förövare. Mottagningen erbjuder även stöd till barn som lever i sådana förhållanden.
‒Vi har gruppverksamhet för våldsutsatta kvinnor och bjuder in personer från rättsvårdande instanser. Det handlar om att stötta och hjälpa varandra med mål och förhoppning att kunna gå vidare i livet. Det kan låta väldigt mörkt men de här kurserna gör skillnad för deltagarna. Det är viktigt att deltagarna ser att det finns hopp i allt elände – först då går det att få till en förändring, säger Daniel Eriksson som arbetar som samordnare mot våld i nära relation.
Han arbetar tillsammans med familjebehandlaren Lotta Larsson, som erbjuder samtal till människor som utövat våld. De menar att arbetet i stor utsträckning går ut på att personerna ska inse att de inte är ensamma i sin situation och att det finns en styrka i att träffa andra som varit med om samma upplevelser.
‒Det bygger så klart på frivillighet att prata med oss. Jag dömer inte någon och när jag träffar en person som utövat våld i en relation så får jag ofta förklara vad som sorterar under begreppet våld. Det psykiska våldet är ofta värst. Det är en otrolig anspänning att vara kontrollerad i en relation, men samtidigt svårt att bevisa, säger Lotta Larsson.
Utöver de nya mottagningarna bjuder socialtjänsten i Strängnäs också in till gratis gruppverksamhet för anhöriga till någon som missbrukar alkohol eller droger. Syftet med gruppen är att ge och ta emot hjälp. Eva Hammarström är familjebehandlare och kursledare.
‒Anhöriga till missbrukare far ofta väldigt illa och blir inte sällan medberoende. Det är vanligt att anhöriga till missbrukare känner skuld och skam och vi vill hjälpa dem att förstå att de inte har gjort något fel, säger Eva Hammarström.
Hon säger att missbruksproblematiken finns i alla samhällsskikt och kursen ger en djupare inblick kring beroendet som sjukdom. Det ges också tillfälle att anonymt dela erfarenheter med andra som befinner sig i liknande situationer.
‒Mycket handlar om att acceptera läget men också om att visa att det trots allt finns hopp. Det behöver inte vara kört för alltid, utan det kan faktiskt gå åt rätt håll, säger Eva Hammarström.