För ett par år sedan tog en man från Strängnäs sitt liv. På köksbordet hade han lämnat en lapp, där hans sista önskan framgick.
Sommarstugan i Strängnäs utkant skulle tillfalla döttrarna till hans livskamrat i över 40 år, som båda bor i kommunen. Bilen skulle gå till en av dem. "Ev kvarlåtenskap" skulle Cancerfonden och Astma- och allergiförbundet få.
De två bokstäverna E och V, förkortningen för eventuellt, skulle komma att få stor betydelse i den rättsprocess som förra veckan mynnade ut i en dom från Eskilstuna tingsrätt. Stugan var belånad till ungefär halva värdet, och det är hur detta lån ska hanteras som har varit den centrala frågan.
I förhör har systrarna berättat att de betraktade mannen som en fadersgestalt, och tillsammans med sin mor tillbringade de mycket tid i nämnda sommarstuga. De tolkar lappen, som har vunnit laga kraft som ett så kallat nödtestamente, som att mannen ville att lånet skulle lösas med de övriga tillgångar han lämnade efter sig. På så sätt skulle systrarna ha möjlighet att fortsätta vistas i stugan. Om det, eventuellt, blev några pengar kvar därefter så skulle de två organisationerna få dem.
Samma tolkning gör vänner, grannar och bekanta till mannen, som också har kommit till tals i utredningen. Han beskrivs som en omtänksam, hjälpsam och sympatisk person. Han var noggrann och ville alltid göra rätt för sig. Han månade om sambon och hennes döttrar.
"Det finns inte på den här planeten att han på något sätt skulle överlåta någon slags gåva till flickorna och med den skicka med en skuld. Det är fullständigt otänkbart", har en av vännerna sagt i förhör.
Men Cancerfonden och Astma- och allergiförbundet anser inte att det går att fastställa mannens vilja när det gäller hur stugans lån ska hanteras, och hänvisar till en paragraf i ärvdabalken. Den går ut på att testamentstagaren inte har rätt till ersättning för sådant som egendomen belastas med, i det här fallet ett lån.
I domen står att organisationerna tycker att det är vanskligt att dra några slutsatser av formuleringar i nödtestamentet. Det är skrivet inför ett självmord och mannen kan antas ha befunnit sig i ett nedsatt mentalt tillstånd, enligt fonden och förbundet. Vidare anser sig organisationerna "inte till fullo" kunna vitsorda hur god relationen mellan mannen och hans livskamrats döttrar ska ha varit. Deras mening är att systrarna ska få ärva stugan – men också ta över lånet.
[fakta nr="2"]
Tidningen har varit i kontakt med de två systrarna. De vill inte medverka i artikeln, men säger att Strängnäsmannens önskan hela tiden har varit självklar för dem. När Cancerfonden och Astma- och allergiförbundet påstod motsatsen, valde de att stämma organisationerna för att få igenom styvfaderns sista vilja.
– Det är mycket ovanligt att sådana här ärenden hamnar i domstol. Skälet till att det gjorde det den här gången, var att det är ett komplicerat ärende av en typ som vi inte stött på tidigare, kommenterar Astrid Svensson, ekonomiskt och administrativt ansvarig inom Astma- och allergiförbundet, men vill inte vidareutveckla svaret när tidningen ställer följdfrågor.
Tidningen har även sökt företrädare för Cancerfonden, som dock hänvisar frågor till Carl Magnus Lilienberg. Han är advokat specialiserad på arvsrätt, och har varit ombud för de båda organisationerna under rättegången.
– Det händer generellt att juridiska tolkningsfrågor i dödsbon uppkommer. Organisationerna har blivit stämda av andra arvtagare i dödsboet och tingsrätten har sedan prövat frågan i en dom, är kommentaren han lämnar.
Domen ger de två systrarna rätt. Tingsrätten slår fast att "kvarlåtenskap" vanligen avser tillgångar efter avdrag för skulder. Lånet nämns inte i Strängnäsmannens testamente men, skriver tingsrätten, i ljuset av vad som framkommit framstår det som uteslutet att mannen, samtidigt som han testamenterar stugan till systrarna, hade velat lägga på dem en skuldbörda.
Både Cancerfonden och Astma- och allergiförbundet är medlemmar i Frivilligorganisationernas insamlingsråd, Frii. Cancerfonden medverkar också i Friis initiativ Goda testamentet, som har ställt upp etiska riktlinjer för hur testamentsgåvor ska hanteras. Bland annat ska organisationerna alltid agera utifrån vad testatorn uttrycker som sin sista vilja, och agera sakligt och med respekt för motparten vid en eventuell arvstvist.
Ulrika Loinder, ansvarig för kvalitet och styrning inom Frii, säger att många testamentsärenden är komplicerade, med olika viljor som ofta kan leda till tvister.
– Testamentsärenden ska handläggas professionellt. Det är möjligt att man från allmänhetens perspektiv skulle hävda att det är att alltid lägga sig för övriga dödsbodelägares vilja, men frågan är om det verkligen är det som är professionellt. Den döde har också en vilja som organisationerna har en skyldighet att agera utifrån, säger hon.
Hon understryker att hon inte uttalar sig om det enskilda fallet, utan om arvstvister generellt. Tidningen påpekar att systrarna har haft en tydlig bild av vad Strängnäsmannens sista vilja var – att det som eventuellt blev över efter att lånet var löst och stugan och bilen hade överlåtits, skulle gå till organisationerna.
– Det är domslutet nu, ja, men det visste man ju inte innan. Jag uttalar mig som sagt inte om det här ärendet, men jag menar bara att organisationer som försöker tolka den dödes vilja inte gör fel, säger Ulrika Loinder.
Efter domen kan alltså systrarna fortsätta vistas i sommarstugan. Lånet ska lösas av de övriga tillgångarna som Strängnäsmannen lämnar efter sig. Det som därefter blir kvar, ska tillfalla de två organisationerna. De kommer att få drygt en halv miljon kronor att dela på, enligt beräkningar i domen. Dock måste de gemensamt stå för rättegångskostnaderna. Endast systrarnas del uppgår till 165 000 kronor.