Året var 1955 och Sundby sjukhus var som störst när den 21-årige Vansöbon kom till Tosterön för att göra sin första arbetsdag som vikarierande skötare. Han hade arbetat som konservator under ett par år, innan han bestämde sig för att prova på vårdyrket.
Sjukhuset, som då hade filialer i Rosöga och Ribbingelund, hade drygt 1 300 patienter. Trots flera hundra anställda blev det inte många vårdare per avdelning. I den oroliga avdelningen, där svårt sjuka patienter bodde, var inredningen så avskalad som det bara gick för att patienterna inte skulle hitta något redskap att skada sig själva eller andra med. Det fanns inga gardiner för fönstren, inga blommor eller ens några flyttbara möbler.
‒1955 var det åtta personal på 60 patienter på den avdelningen. Det var inte det enklaste att känna igen dem. Men samma år kom de första psykofarmaka och då förändrades vården, säger Lars Thor.
Bland annat kom medicinen Hibernal för personer med allvarliga psykoser. Patienterna blev efterhand kontaktbara och kunde behandlas med nya metoder. Lars Thor minns att fönstren så småningom fick gardiner och att kuratorer och psykologer anställdes till sjukhuset.
Det här innebar slutet för några behandlingar som med dagens ögon kan uppfattas som barbariska. Insulinbehandling, då patienterna försattes i koma med hjälp av en hög dos insulin, slutade användas på Sundby 1960-talet. Lobotomi, att skära av nervbanor i hjärnan för att permanent lugna en patient, utfördes redan sparsamt när Lars Thor kom till sjukhuset.
‒Det fanns en överläkare på Sundby, Elin Wingqvist-Renck, som tidigt insåg att resultaten av lobotomi inte var så bra så därför användes det inte så mycket. När det gjordes skickades patienten i så fall till Karolinska i Stockholm för själva ingreppet, berättar Lars Thor.
Metoden med elchocker, som också kan låta extrem, har dock överlevt och används än i dag men i förfinad form mot till exempel svår depression.
Lars Thor valde tidigt att vidareutbilda sig. Efter den inledande skötarutbildningen i Strängnäs fortsatte han med sjuksköterskeutbildningen i Eskilstuna. Vid den tiden var det mycket ovanligt med manliga sjuksköterskor och Lars Thor blev den första i Sörmland.
‒En del patienter var lite frågande, men det var aldrig några problem.
Efter utbildningen kom han tillbaka till Sundby. 1967 hade han läst till utbildningsledare och började lära upp nya skötare.
På 1980-talet genomgick den psykiatriska vården en ny förändring, och många nya psykiatriska kliniker såg dagens ljus. 1987 stängde Sundby sjukhus, och Lars Thor fick jobb på kliniken i Eskilstuna där han blev kvar fram till sin pension.
Psykiatrivården i Sverige får ofta kritik i dag. Den kallas undermålig och ibland rent av farlig. Lars Thor håller med om att det kan bli bättre, men han är samtidigt övertygad om att allt inte var bättre förr.
‒Dagens vård är bättre och modernare än den vi kunde bedriva på Sundby. Vissa anser att det fortfarande borde finnas större enheter i stället för mindre gruppboenden, men de allra flesta fick det bättre efter stängningen, säger Lars Thor.