– Det är fantastiskt roligt att få erkännande för ett jobb som varit mycket tufft och som tagit tid att möjliggöra. Jag tar emot medaljen med stolthet. Men det största erkännandet jag får är när utsatta barn runt om i världen – och speciellt flickor – berättar vad World's Children's Prize-programmet betyder för dem. Det ger verklig styrka, säger Magnus Bergmar.
Att stå längst fram, synas och ta emot priser är aldrig något grundaren för den Mariefredsbaserade globala organisationen velat stå efter.
– Det är inte jag som ska synas. Det här är ett program för barn och deras rättigheter. Jag har förutsättningar, erfarenheter, kunskap – och envisheten – att utföra detta nästan omöjliga uppdrag, vetskapen om att jag lyckas är min belöning. Jag fyller som sagt på krafterna när jag hör vad programmet betytt för barn i fattiga länder som inte vetat om sina rättigheter. Som när Salia i Indien berättar att hon efter att ha läst om sina rättigheter i utbildningsprogrammets läromedel Globen kunde övertala sin pappa om att få fortsätta gå i skolan och slippa gifta sig, bara 13 år gammal.
Magnus Bergmar som är journalist och filmare, konstaterar att varje verksamhetsår kräver sitt genomförande inklusive en stor finansiering. Han har hjälp av fem heltidsanställda kollegor i Sverige samt partnerorganisationer i de länder WCP har avtal med.
– Vi är inte många, men utbildningsprogrammet är effektivt. Det kostar en dollar per barn och år. Med strategi och effektivitet når man långt. Världen behöver mycket strategi i dag.
Han menar att alla människor har ett basuppdrag i livet och det är att stå upp för allas lika värde och de mänskliga rättigheterna, inte minst barnens.
– Efter det kan vi göra precis vad vi vill och följa våra drömmar. För mig har det alltid varit en självklarhet att göra det jag kan för världens barn, jag har haft många tuffa men viktiga uppdrag genom åren. Och jag kan med säkerhet säga att detta, att möjliggöra World's Children's Prize, har varit det i särklass tuffaste jobbet.
– Men jag har fått en och annan fin utmärkelse jag är mycket tacksam för. Och jag brukar säga att kan man bara le kan man göra mycket. Jag ler mycket och ofta.
Magnus räknar ut att mellan starten 2000 och i dag har han årligen fixat mellan tre och fem personers heltidsjobb, något som låter som ett omöjligt uppdrag. Med de specialkunskaper, erfarenheter och visioner han besitter har det funkat. Och än tänker han inte pensionera sig.
– Jag kör fem år till har jag tänkt. För barnens skull. Och för första gången på 19 år ska jag faktiskt ut i världen med min filmkamera igen i vår. Jag ska filma deltagande barn i Zimbabwe.