På Skottvångs grufva är det alltid något på gång. Här anordnas festivaler, konserter, middagar och konferenser. Spindeln i nätet heter Maria Bystedt. Hon driver sedan ett par år tillbaka verksamheten på gruvområdet tillsammans med sambon Janne Holmberg.
— Jag gör allt ifrån att boka artister och sätta upp affischer till att laga mat och diska. En gång räknade jag ut att jag har tolv olika yrkesroller.
Idén att ta över värdshuset föddes för några år sedan på en middag, när hon och Janne fick reda på att de som drivit stället innan skulle lägga ner.
— Då började vi spåna på hur spännande det skulle vara att själva driva stället. Här skulle vi kunna förverkliga en massa drömmar. Tanken kittlades så dant. Det var som att massor av bitar föll på plats.
Vid det laget bodde de i en lägenhet i centrala Stockholm och Maria arbetade som personalchef. Det var ett liv som de visserligen trivdes med, men hon och Janne hade under flera år funderat på att flytta ut på landet. Så paret började smida idéer och kunde inte släppa tanken på att flytta.
— Ju närmare vi kom målet desto mer dedikerad blev vi, så när det väl var dags att hoppa var steget inte så långt. Då hade en massa idéer fötts, så vi körde all in.
Flyttlasset gick från Stockholm till Skottvång och Maria och Janne flyttade in i en gruvfogdebostad ett stenkast från värdshuset. Därefter började en lång period av förberedelser. Köket skulle byggas om, tillstånd skulle ordnas och de skulle starta eget företag. Och mycket annat.
— Det var jättehårda år i början. Vi var ju så naiva, vi fattade inte hur mycket slit det skulle vara, och det var nog bra annars kanske vin inte hade gjort det.
Julen 2006 slog de så upp portarna på värdshuset. Därefter har det rullat på. Rebecka Törnkvist, Ebbot och Salem Al Fakir är bara några av alla artister som har gästat gruvområdet under alla de festivaler och konserter som anordats under årens lopp.
Att så många artister väljer att spela på Skottvångs grufva tror Maria har att göra med den trevliga atmosfären på området.
— Vi tar bra hand om våra artister och tycker att de är stjärnor när de kommer. Vi blir ofta polare med de som kommer hit. Vi sitter tillsammans vid brasan efter spelningen och pratar. Sedan sprider de det vidare till sina kompisar som också spelar och på så vis har vi fått ett gott rykte. Därför har vi blivit ett ställe som många musiker vill stanna på när de är på turné.
Livet på gruvområdet blir enligt Maria aldrig tråkigt och ensamt, snarare tvärt om. Det finns alltid något att göra.
— Jag gillar landet. Det bästa med att bo så här är att man har naturen precis utanför dörren och bara kan gå ut. Nu kan jag aldrig tänka mig att sätta mig på ett kontor och jobba på ett nio till fem-jobb igen.
Förutom sambon Janne har ett gäng andra "multikonstnärer" flyttat in på området. Hon har även sin familj omkring sig. Båda hennes föräldrar, hennes syster och ibland hennes mostrar, arbetar på olika sätt i gruvområdet.
— Nu är jag chef över mina föräldrar och det går jättebra. Pappa har flyttat in i mangelboden, där har han gjort sig ett litet krypin.
Att Maria Bystedt hamnade just i Skottvång är ingen slump. Hon har rötter i området sedan 1600-talet och växte upp i närheten av gruvan.
— Jag sommarjobbade här när jag gick på högstadiet. Då serverade jag och gjorde gruvmackor. Jag har alltid tyckt att det är en häftig miljö att vara i.
Vad som kommer att hända i framtiden, det vill hon inte spekulera för mycket i.
— Det har varit otroligt häftigt att bygga upp något eget. Så länge vi får hit fina artister och fortsätter att ha ett bra rykte så är det värt allt arbete. Men hur länge vi kommer att hålla på, det vet jag inte. Jag föredrar att planera en vecka i taget.