Man får egentligen inte ihop det förrän efter konserten. Rongedal och Blacknuss. Går dessa storheter att förena? Det känns ungefär som att bröderna Herreys skulle sjunga med Kent.
Den ena konstellationen är två kalhuvade värmländska tvillingbröder, Henrik och Magnus Rongedal, som ångade sig in i svenska folkets hjärtan för tio år sedan då de deltog i Så ska det låta och Mellon. Det andra gänget är ett nebulöst musikkollektiv, Blacknuss, som haft ett nästan oöverskådligt antal medlemmar sedan starten i början av 1990-talet.
Rongedals sjunger schlager med fräsande energi, Blacknuss lirar funk, soul, jazz och disco med klubben Fasching i Stockholm som hemmabas.
Hur får man ihop detta? Går det ens ihop?
Den som besökte Strängnäs under söndagskvällen insåg snabbt att javisst, det går utmärkt. Gissningsvis var merpaten av publiken (modell Ä) där för att se bröderna Rongedal och fick sig därmed en välbehövlig soulinjektion på köpet när Blacknuss värmde upp med den medryckande ”Jam, Jam, Jam” som första nummer.
Först vid femte låten ”Day In Day Out”, som är en av Rongedals större hits, klev de båda bröderna in på scenen. Genast förvandlades den tunggungiga energin från funkbandet till något helt annat. Med sprittande, smittande och nästan överjordisk energi satte bröderna igång och varvade sina egna hits med klassiker ur historiens soul- och funkgömmor.
”Play That Funky Music” fick en att känna sig som inuti en Tarantino-film, ”Tainted Love” gjorde att lemmarna började rycka och det glada spexet mellan bröderna och Blacknuss i den energiska ”Hey Ya” fick mungiporna att streta mot öronen.
Det visar sig att Rongedal klarar Blacknuss souliga låtar precis lika bra som de hanterar sina egna schlagerdängor. När de bränner av sin största hit, mellonumret ”Just a Minute” är alla i publiken med på noterna och därifrån är det i princip fullt ställ.
Thomas Arena är en plats där publiken oftast sitter ner, då jag gick i gymnasiet var lokalen mest förknippad med ångestfyllda salsskrivningar eller stela föreläsningar, men plötsligt står hela denna publik (återigen, av modell Ä) och dansar under resterande delen av konserten.
Inte minst under de fyra avslutande numren då discosvetten stänker: Blacknuss egen discoklassiker ”Last Night a DJ Saved My Life”, Mark Ronsons ”Uptown Funk”, Jackson 5s ”I Want You Back” och påpassligt nog Earth, Wind & Fires ”September”.
Aldrig har det väl svängt så i denna gamla skollokal som numera kallas arena.