Nyårsrevyn som genre är ständigt utsatt för återanvändning och upprepningar bestående av gladlynta tillbakablickar, skimrande sångnummer och roliga sketcher. I bästa fall är den också späckad med politisk satir som svingar vilt mot de politiska högdjuren. Allt detta fångar Strängnäsrevyns senaste upplaga in i sitt hägn. Men är det roligt? Är det riktigt gapgarvroligt? Snitsigt, skickligt, djärvt, kaxigt? Mja. Liksom förra året är innehållet oerhört splittrat. Skämten och satiren kring det lokala kunde vara fler, det kan de alltid. Faktum är att årets revy är ganska snäll och myspysig och för det mesta lyser publikens skrattsalvor med sin frånvaro.
Årets revy har fått den vaga titeln ”Med rätt att välja” och huruvida det är en blinkning till liberala valfrihetsreformer eller något helt annat har jag ingen aning om, men som inramning till en så disparat och fragmentarisk underhållningsform som revyn ändå är så fyller den egentligen ingen funktion. Mer än som rubrik på programbladet förstås.
Förra årets anorektiskt nedbantade revy har i år fått en extra välbehövlig näringsinjektion i form av tre nya artister som verkligen kryddar anrättningen.
Johan Dunérs pianoglädje, duniga frissa och glänsande artisteri är väl värt att nämnas liksom Cecilia Larssons komiska framtoning och suveräna sångröst. Annica Hultins proffsiga scenvana tas också tillvara på ett bra sätt, vi får hoppas att dessa nykomlingar fortsätter nästa år också.
Många lokala frågor nämns i förbifarten men skulle förtjäna egna nummer; främst den parodiska folkomröstningen i skolfrågan (där resultatet blev att stoppa förslaget men politikerna ändå gjorde som de ville) eller det megalomant innehållslösa skrytbygget Resecentrum där kiosken mer eller mindre kokades sönder under sommaren på grund av bristande ventilation.
I numret ”Hopp” häcklas kommunbudgeten med raderna ”hur håller man en budget som inte håller” vilket känns som något en revy ska ägna sig åt.
Förvånansvärt många nummer blir ändå tomma slag i luften och skratten uteblir. De bästa kommer i andra akten då frälsningssoldaterna i ”Det nya gardet” vässar satiren genom en årssummering där kommunalrådet Jacob Högfeldt (M) ligger riktigt risigt till.
Kvällens tveklöst bästa nummer kommer bland de sista då Roger Andersson går på parmiddag med Brita Johansson och träffar en engelsman (Dunér). Resultatet är en briljant monolog på hemsnickrad svengelska där Andersson ska försöka förklara vad Strängnäs marknad är och allt urartar i en snusksketch där uppfinningsrikt ordvrängeri och under bältet-skämten haglar. Först där träffar revyn äntligen mitt i prick.