Från början var det Daniel Ekdahl som drev studion, som såg dagens ljus 2005. Hans fru Katrin Ekdahl var lärling åt keramikern Per Hammarström när hon började hjälpa till som receptionist och assistent. När kundkretsen ökade behövdes det en tatuerare till.
‒Daniel övertalade mig att prova att tatuera, sedan blev jag fast. Jag ser mig själv som konstnär och det är få förunnat att kunna leva på sin konst, berättar Katrin Ekdahl som nu har tatuerat på riktigt sedan 2007.
Sammanlagt har de nu trettio års erfarenhet och gjort tusentals tatueringar. För två år sedan omlokaliserade de till Storgatan.
‒Det flyttade in ett gym i lokalen ovanför vår gamla studio. Det blev jättesvårt att koncentrera sig när någon släppte flera kilo tunga vikter i golvet en våning upp, säger Katrin Ekdahl.
I den nya lokalen trivs de jättebra, och kunderna har inga problem att hitta dit. Trots att kommunen de valt att bo och verka i bara har 34000 invånare, fylls almanackan snabbt på med bokningar.
‒Strängnäs är en väldigt bra stad att jobba i. Det finns ett stort kundunderlag. Men när jag startade var det också många kunder som följde med från Stockholm där jag höll till innan. Vissa är väldigt lojala, säger Daniel Ekdahl.
Medan hans hustru tatuerar allt mellan himmel och jord har han valt att nischa sig och fokusera på en särskild stil, närmare bestämt den japanska. Han har specialiserat sig på att rita och tatuera karpar, samurajer och pioner. Det gör att många kunder som vill ha japanska tatueringar söker upp just honom oavsett var i landet, eller världen, de råkar bo.
‒Jag tycker att den japanska stilen ser väldigt vacker ut, och det är komplext för mig att sätta sig in i mytologin bakom varje motiv. Man blir aldrig fullärd eftersom stilen är outtömlig. Den påverkas inte heller av trender som kommer eller går, eftersom det är en historisk stil, säger Daniel Ekdahl.
Hans alster, både japanska och i andra stilar, har vunnit flera priser. På Svenska tatueringsmässan tidigare i vår fick Daniel Ekdahl två förstapris; för bästa stora tatuering och för bästa japanska tatuering.
En tatuerare är inte bara konstnär, det är ett serviceyrke som kräver fingertoppskänsla i kontakt med kunderna. Även den enklaste lilla ankeltatueringen är tänkt att bestå till dödsdagen, och Katrin och Daniel Ekdahl ritar om varenda detalj igen och igen tills kunden är nöjd.
‒Folk förstår inte hur lång tid det tar att rita en tatuering. Vi sitter hemma om kvällarna, långt efter att vi har stängt studion. Om vi skulle ta betalt för all den tiden skulle ingen ha råd att tatuera sig, säger Katrin Ekdahl.
I slutändan blir dock de allra flesta nöjda. Därefter går de runt som levande reklampelare för tatueringsstudion. Det är inte ovanligt att någon som sett en snygg tatuering på stan får nys om deras verksamhet.
‒Det är en väldigt hög andel sleeve-tatueringar på Strängnäsborna, det får vi ofta höra, säger Katrin Ekdahl.
Under sina år har de sett och gjort allt från klassiska rosor till helkroppskonstverk och en och annan udda fågel. En del tatueringar är så intima, både bokstavligt och bildligt, att de inte vill berätta om dem av hänsyn till kunderna. Andra är mer skämtsamma. Katrine Ekdahl visar en bild på en enorm fästing på väg att äta sig in i huden. Under bilden står texten "stuck on you".
‒Det är nog en av de knäppaste beställningarna jag fått, men den är gjord med glimten i ögat, säger hon.
Alla tatueringar åldras inte lika väl. En del blir omoderna, andra tappar färg och form. Hållbarheten beror mycket på motivet och var du placerar tatueringen, enligt Daniel Ekdahl. Mage och lår är inte så bra platser för en kvinna som planerar att bli gravid. Tatueringarna blir inte sig lika efter att ha dragits ut och sedan krympt ihop igen.
‒Allt för små detaljer blir inte heller bra. Efter ett par år tjocknar linjerna och motivet flyter ihop. Färgrealism som är väldigt populärt just nu, med bilder som påminner om filmaffischer på 1980-talet med många olika nyanser, håller inte heller så bra. Det kommer vi att få göra mycket cover ups på om tio–femton år, säger han.
Cover up är fackspråk för en tatuering som döljer en annan. Det är ett alternativ till att ta till lasern mot tatueringar som bleknat, smetats ut eller om kunden ångrat sig. Det sistnämnda är ganska vanligt, enligt paret Ekdahl.
‒Ibland tänker jag att det borde vara åldersgräns på 25 år för att göra tatueringar. Efter 25 förändras man inte lika mycket som person. Jag hoppas att 18-åringarna tycker att deras nya tatueringar är lika fina om tio år. Samtidigt kan jag tycka att det är synd när folk vill göra cover ups. Du var en människa även när du gjorde den där tatueringen, och kan vara stolt över den delen av ditt liv. Det är också ganska charmigt, säger Katrin Ekdahl.
En typ av tatuering som aldrig blir inaktuell, och som har blivit väldigt populär idag, är barnens namn.
‒Det är ett säkert kort, det ångrar man inte och många bär dem med stolthet, säger Katrin Ekdahl.
Annat som hon och Daniel Ekdahl tror kommer att bestå tidens tand är klassiska motiv och tydliga kontraster.
‒Men alla tatueringar bleks lite med tiden. Då kan man bättra på eller ändra lite om man vill, säger han.