Styrkeledare Lennmark avbröt sitt semesterfirande i stugan utanför Orsa för att bege sig till nordvästra Hälsingland.
Där sammanstrålade han med fyra andra brandmän, varav två kvinnor, från Strängnäs kommun för att delta i det omfattande släckningsarbetet.
Det handlade om Johan Lindvall, Åkers styckebruk, Daniel Klein, Mariefred, Pia Karlsson, Strängnäs, och Karin Filz, också Strängnäs. De tre förstnämnda är för övrigt deltidsbrandmän.
– Alla vi som deltog har egentligen semester nu, berättar Pia Karlsson på hemväg från Ljusdalstrakten.
Kvintettens pass startade klockan 12.00 i tisdags.
Tanken var att de skulle få stämpla ut exakt 24 timmar senare.
Men vädrets makter ville annorlunda.
– Sedan vinden plötsligt vänt kommenderades vi kring lunch till ett ställverk som hotades av lågorna. Då blev jag plötsligt ansvarig över 15 brandmän, bilar och flygplan. Det var verkligen hårdkörning, men allting gick bra, berättar Fredrik Lennmark.
Tidigare under vistelsen i Hälsingland hade Strängnäsgruppen mest ägnat sig åt att hålla ställningarna vid en begränsningslinje för att eldhavet inte skulle hoppa över en väg.
– Där blev vi kvar i ungefär nio timmar, konstaterar Lennmark.
Senare förflyttades gruppen, på egen begäran, till en annan de av fronten.
– Efter närmare 30 timmar här uppe känner man sig rejält mörbultad, berättar Mariefredsprofilen.
Hur är vädret på onsdagskvällen?
– Extremt varmt, 31 grader och klarblå himmel.
Vad ska du göra nu?
– Åka tillbaka till stugan i Orsa Grönklitt, dricka mycket vatten och fira min frus födelsedag. Hon fyller på torsdagen.
Kommer du att göra fler avstickare till skogsbränderna i Dalarna och/eller Hälsingland?
– Det är inget jag känner för just nu. Men man vet aldrig. Elden är svår att få kontroll över. Du kan stå och spruta vatten på en yta i timtals utan att det händer speciellt mycket. Det brinner ju även långt under marken.
– Risken finns att all eld inte släckts förrän den första tjälen eller första snön kommer – så mycket jobb återstår att göra här uppe.