När sökaren piper blixtrar det till. Inom tio minuter ska sjöräddarna vara i stationshuset, redo för att ge sig ut på det viktiga uppdraget, i båt eller svävare. Men sjöräddningsarbetet är helt ideellt och kräver frivilliga som är beredda att offra sin tid för att hjälpa andra.
– Den stora insats vi gör är all den tid vi lägger på att stå i jour. Det handlar inte bara om att åka ut på larm, utan också om att finnas tillgänglig även när det inte kommer in ett larm. Det blir väldigt mycket tid som man lägger på att stå i beredskap, säger Lars Tysklind, stationschef på Sjöräddningssällskapet i Strängnäs.
På lördagsförmiddagen hade Sjöräddningssällskapet öppet stationshus på Visholmen, för att berätta om sjöräddningsarbetet och varför det är viktigt att det finns frivilliga som ställer upp. Trots det ruggiga vädret var ett 40-tal besökare på plats.
– Vi har svarat på frågor om sjöräddning och hur det funkar. Det är en viktig insats när det verkligen behövs, säger sjöräddaren Pär Söderberg.
I Strängnäs finns det i dag tio frivilliga sjöräddare som går på jourschema. Sjöräddningssällskapet söker fler, men det är en utmaning att hitta människor som är villiga att göra uppoffringar. Varje dag behöver det finnas minst två sjöräddare i jour.
– Jag brukar säga att det ungefär är som att vara med i Missing people. Det vi gör här är också välgörenhet, men vi behöver inte lika många som det behövs vid skallgång. För oss är inte kvantitet lika viktigt, det handlar mer om stund och sekund. Det innebär inte att vara hjälte och rädda liv, utan om att vara tillgänglig, säger Lars Tysklind.
Vad krävs det för att kunna bli sjöräddare?
– Ett stort hjärta, att ha tid för jour och att vara beredd på att åka ut. Vi är en frivilligorganisation, så vi gör så gott vi kan. Vi har internutbildningar i akutsjukvård, livräddning i vatten samt i navigation och båtframförande, säger Lars Tysklind.
För många blev dagens absoluta höjdpunkt den fartfyllda åkturen på Mälarens is, i sällskapets svävare "Snow leopard".
– Det var roligt att åka på isen. Jag frågade om klockorna som finns där inne, sa fyraåriga Zebastian Fältskog, som var på Visholmen med sin familj.
Svävaren, som är nödvändig för att kunna ge sig ut på isen under vintern, är en typ av markeffektfarkost som svävar fritt från underlaget och framdrivs av luftens strömningar. "Snow leopard", som donerades till sjöräddningssällskapet i Strängnäs för drygt ett år sedan, har en avancerad radar och trådlösa headset där man håller kommunikationen med SOS alarm och sjö- och flygräddningscentralen i Göteborg.
– Vi har 20 svävare i landet och fyra på Mälaren, i Strängnäs, Västerås, Uppsala samt på Ekerö. Kommer det ett larm från exempelvis från Katrineholm, så är det vi som åker ut i första hand. Men den som bestämmer det är sjöräddningsledaren i Göteborg, säger Lars Tysklind.