Det är tidig morgon. Ett gäng äldre herrar står i en ring utanför jaktledaren Arne Anderssons hus i Aspö.
Genomgången av dagen har precis börjat.
– Vi är tio gubbar. Smäller det ett skott så gäller det skottförbud på älg. Då gäller det att snabbt förmedla ut det till de andra på radion, så att vi inte skjuter dubbelt på något sätt, säger Arne.
Stämningen är avslappnad.Bosse Albertsson delar ut spelkorten. Rätt ska ju vara rätt.
Lotten får nämligen avgöra vilka som får sitta och vänta ut älgen på pass, och vilka som får gå med hundarna för att locka fram djuren.
– Är det någon som inte orkar gå långt i dag?, frågar Arne Andersson.
– Jag tar gärna den lättaste vägen, har lite ont i ena knäet, svarar en av herrarna.
Vi får följa medHasse Zander ut på pass. Vi kör några kilometer på slingriga grusvägar längre in i skogen och stannar utanför ett litet rött torp.
– Följ med här!, säger Hasse medan han tar ett stort kliv rakt ut i det höga gräset i riktning bort mot ett kalhygge.
Den torra sommaren har varit tuff för älgstammen i Sörmland. Mindre mat innebär större konkurrens i flocken och att fler kalvar dör.
Därför får Arnes jaktlag i år skjuta färre än förra året.
– En vuxen och en kalv totalt. Det är en kalv mindre än förra året. Vi får även skjuta rådjur, vildsvin, dovhjortskalvar och räv, berättar Hasse och tar fram en karta över området.
Inför varje säsong görs en inventering av älgstammen, bland annat genom helikopterspaning och att räkna spillning.
Varje jaktområde får då en viss kvot att skjuta av, vilket är noga avvägt för att älgarna ska ha tillräckligt med föda och samtidigt inte göra skada på markerna.
– Mats sköt en kalv i går, så nu är det bara en vuxen kvar för vårt jaktlag, säger Hasse.
Hasse visaratt de andra gubbarna, med hjälp av hundarna, kommer att driva älgarna, i perfekt skottläge för oss. I teorin.
Vi sätter oss uppe på en liten kulle, med utsikt över hygget vid Rödmyra. En vacker blandning av höstfärger i gult, grönt och rött pryder träden och buskarna framför oss.
Hasse viker upp sin pinnstol, tar upp geväret och börjar speja ut över det öppna hygget. Det blir tyst i några minuter.
Problemen med vildsvinhar ökat de senaste åren. Den växande stammen innebär stora problem för lantbrukare, eftersom grisarna gör skador på markerna och bökar upp grödorna.
Jaktlaget såg några vildsvin på håll under gårdagen. Det är viktigt att ha koll på dem, eftersom allt fler jakthundar rapporteras ha skadats av just vildsvin.
– Vi har dock inte haft någon sådan olycka här. Men jag vet att ett annat lag hade en hund som dog efter en vildsvinsattack för några år sedan. Våra hundar har dock på sig skyddsvästar nuförtiden, säger Hasse.
Då och då sprakardettill i radion som ligger i hans neon-orangefärgade jacka.
– Nu säger Arne att han har spårat upp färsk älgspillning lite längre bort.
De starka färgerna på kläderna är en ren säkerhetsåtgärd.
– Älgar ser inte starka färger så bra. Det är mest till för oss i jaktlaget, så att vi lättare kan se varandra i skogen. Det gäller att alltid ha stenkoll på sina kamrater, förklarar han.
I dag är fyra hundar med på jakt. Winston, Benson, Gunde och Texas.
Likt Gunde Svan är hunden Gunde den stora stjärnan med bäst kondition och tjockast pannben. Han har även blivit utrustad med en GPS-sändare.
Arne berättade vid genomgången att den digitala jakten blivit allt vanligare.
– Det är jättesmidigt. Med den här monitorn kan jag se var hunden är i skogen, sa han.
Tystnaden råder fortsatt vid Hasses Zanders hygge. Vinden susar i trädkronorna.
Plötsligt hörs ett hundskall. Rakt där borta i skogsgläntan framför oss pågår någonting – men vad?
– En av hundarna har fått vittring på ett djur. Det kan vara älg!, säger Hasse med förväntan i rösten.
Pulsen höjs och flera skall hörs i gläntan. Men efter ett tag avtar ljuden.
Det sprakar till i radion. Dagens första pass är avklarat.
Hasse plockar ihop pinnstolen och geväret och vi beger oss åter mot bilarna.
– Det var ingen älg, men det kommer fler chanser. Ofta när man sitter på pass, så ser man inga djur alls. Förutom mygg, säger Hasse.
Dags för kaffepaus och att prata lite skit. Man undrar ju vad de andra gubbarna varit med om ute i skogen.
Det dröjer inte länge förrän en kaffetermos åker upp ur Arnes Anderssons ryggsäck.
– Vi är nöjda ändå. Det är jäkligt skönt att bara vara ute och få motion, säger han och tar ett bett på en macka.
Mats Wennergren, som sköt en älgkalv under gårdagen, var med i gruppen som gick med hundarna.
– Jag såg två dovhjortar. De var stora och vackra och stod kanske 50 meter längre bort, men vi får bara skjuta kalvar, säger han.
Hundarna springer omkring, blöta och leriga, lekandes på gräsmattorna bland kaffetermosar och stövlar.
Benson ser ut att le där han springer omkring.
Hur sammanfattar då jaktledaren Arne Andersson egentligen passet?
– Det är kul att träffa gänget igen, reda ut vilka som skilt sig och vilka som gått i pension sedan förra säsongen, säger han och skrattar.
Även om det inte blev någon jaktlycka denna gång, är stämningen på topp.
– Än är inte dagen slut, säger Arne.