Bosse Larsson har för längesedan lämnat det aktiva spelet, men från sin plats i entréhallen säljandes varmkorv och kaffe sneglar han in genom de smala lodräta fönstren för att få en glimt av spelet.
‒Jag var med när det började för 40 år sedan, jag spelade i Länna men klubben är vilande nu sedan några år tillbaka, säger han.
Förutom Bosses Länna GIF har lag som Aspö och Härad också blivit utan representation i cupen, en utveckling Bosse Larsson beklagar.
‒Det var mer rivalitet och lite hårdare förut när det var uppdelat och inte flera lag från en och samma klubb, säger han och vänder sig mot glasrutan igen.
‒Jag har min yngsta son i Viljans veteranlag, vi får se hur länge han spelar så han inte skadar sig.
En bit bort från korvserveringen sitter den andra sidan av åldersspektrat, 13-åriga Noman Siddiqui, som spelar för Åkers IF.
‒Jag spelar back idag men annars mittfält så jag är både defensiv och offensiv. Jag tror jag är den yngsta spelaren här och det är roligt att spela med A-laget.
För honom är fotbollen en stor del av livet.
‒Jag är tränare för 06:orna så jag är insatt i fotboll. Jag började spela med kompisar och de säger att jag har talang så jag kommer satsa på fotbollen. Favoritspelaren är Zlatan.
Bengt Eriksson, likt Bosse Larsson, är med i Strängnäs Domarklubb som arrangerar turneringen tillsammans med Strengnäs Tidning. Även han med ett förflutet i Länna.
‒Jag har jobbat med förberedelser och pappersarbete så om allt går som det ska har jag inte så mycket att göra idag.
Han är inne på samma linje som Larsson.
‒Intresset är bra men det har minskat lite sedan det inte längre är åtta olika lag.
Vad tycker du om det?
‒För fotbollen skull är det inte bra men samhällsutvecklingen är som den är och det märks i fotbollen också.
Men att han ändå trivs på cupen är odiskutabelt.
‒Stämningen runt omkring är bra och det kommer folk tillbaka för 30:e året för att titta på fotboll och umgås, säger Bengt Eriksson.
Johan Wohldén, IFK Mariefred, tilldelades Domarklubbens ledarpris.
‒Det är väldigt roligt och hedrande. Man gör ju det här för det är kul och om man är uppvuxen med ledare som ställer upp och ger tillbaka vill man själv också göra det, säger Wohldén med Åker som moderklubb.
‒Träningarna saknar man inte men matcherna är roliga och det är kul att komma ner till träningarna och ljuga lite med grabbarna. Vi har gjort bra resultat också, jag skulle inte vara något utan laget, säger Johan Wohldén.
Efter en finalseger över Stallarholmens SK stod Strängnäs Futsal som segrare av ST-cupen detta år. Den nybildade klubben har nyligen avslutat sin första säsong i futsalens division 2.
‒Serien gick bra, vi har vunnit alla våra matcher med 93-10 i målskillnad eller något, säger lagkaptenen Erik Risberg.
Då var det bara att komma hit och hämta bucklan?
‒Nej det var det verkligen inte, vi började darrigt och förlorade mot Mariefred med 4-3. Det var nästan bra att vi förlorade den, vi fick vakna till på riktigt och fatta att det här inte kommer bli enkelt. Det ska inte behövas, men det funkade.
Finalen blev aldrig jämn.
‒Vi gjorde några tidiga mål och då kändes det klart och egentligen bara att spela av det, säger Risberg.
Lagets tränare, Edin Skorupan, tyckte segern var väntad.
‒Med det laget vi har var det faktiskt det, även om vi fick en dryg start och gjorde bort oss. Det var en liten smäll på näsan, efter den sa vi att det är vinna eller försvinna och vi gjorde det jäkligt bra.
Efter Mariefredsnesan följde segrar över Fogdö (4-0), Viljan veteran (4-0) och över Viljans lag A i semifinalen med 3-1.
‒Jag är mest nöjd med kollektivet, hela bänken presterar och är med och stöttar.
För Strängnäs Futsal väntar snart kvalspel till division 1.
‒Förhoppningsvis tar vi kvalet, med fyra från det här laget och spelare från Eskilstuna som spelar högre upp. Futsal är mycket kombinationsspel, vi har inte haft anledning att nöta det så mycket eftersom vi varit så överlägsna i vår serie men inför nästa år kommer vi behöva lägga upp en annan taktik, säger Edin Skorupan.