Det var i början av maj i ett bostadsområde nära centrala Strängnäs som dispyten uppstod.
Den nyligen åtalade 50-åringen äger (eller senare ägde – genom polisens försorg avlivades den) en hund som upplevdes som hotfull och vild, åtminstone av en familj i det absoluta grannskapet. I förhör uppgav grannen bland annat att hans minderåriga barn brukade väckas av när hunden skällde.
Just den här dagen var 50-åringens unge son ute och rastade hunden när han mötte grannen.
Pojken förmådde inte att hålla fast hunden som hoppade på grannen.
Det växlades några hårda ord pojken och den äldre mannen emellan. Den senare kände sig sårad av pojkens beteende.
Senare samma dag träffade 50-åringen, som fått höra att sonen i sin tur känt sig hotad, och grannen på varandra.
Det var då som grannen hävdar att 50-åringen först bussat hunden på honom och sedan skickat på honom en rak höger i ansiktet så att blodvite uppstod.
50-åringen, å sin sida, säger att grannen tagit strupgrepp på honom och att han bara viftat till med vänster handflata i självförsvar.
En närboende som bevittnat delar av dispyten på håll – och tillkallade polis – stöder målsägarens version. Men inte tillräckligt mycket för att det skulle leda till en fällande dom, konstaterar tingsrätten. Detta trots att vittnet såg ett slag utdelas och upplevde stämningen på platsen som aggressiv.