En liten svart anteckningsbok finns alltid med när Tommy Gustafsson är ute på sin dagliga morgon- och kvällsrunda i området kring Läggesta station. I den noterar han fordon som uppträder eller avviker på ett misstänksamt sätt. Efter några år och otaliga iakttagelser av skadegörelse, pågående bilinbrott och fuldumpning av deponi är den numer fulltecknad med registreringsnummer och egna minnesanteckningar.
– Folk stannar till här och lämnar allt möjligt efter sig. Så fort de upptäcker en liten avskild väg, som inte verkar leda till någon bebyggelse, så hittar man gamla bildäck och skräp där, säger Tommy Gustavsson när vi ses vid den nya värmecentralen intill Läggesta station.
En övergiven spädbarnsäng ligger slängd på grusvägen och i grässlänten står två påsar med hushållsopor. På andra sidan bilvägen ligger pendlarparkeringen och där ser Tommy Gustafsson ett stort behov av uppryckning.
– I måndags ringde jag polisen om en slaktad bil. Flera gånger har jag ertappat personer som försökt bryta sig in i bilar. Nummerplåtar stjäls ofta här och jag har hittat åtskilliga i dikeskanten när jag rört mig i området.
Sedan tio år bor Tommy Gustafsson med sin hustru i den gamla Brostugan, intill Sevabs återvinningsstation i Läggesta. Han är ofta ute och promenerar kring stationen och tycker att det har blivit en mycket mer otrygg plats de senaste åren.
– Jag har träffat på åtskilliga tågpendlare som undrar var bilen kan stå säkert på parkeringen. Problemet är att det inte finns några säkra platser för att skydda sig mot inbrott eller skadegörelse.
Vad skulle behövas för att göra området kring stationen tryggare?
– Jag tror att ett par övervakningskameror skulle göra gott för säkerheten och människors känsla av trygghet. Som det är nu finns inget sådant och det är för klent. Jag har varit i kontakt med säkerhetsansvarig på Strängnäs kommun, men de verkar helt prioritera klotter och den typen av upptåg.
Resecentrum i Strängnäs har övervakningskamoror. Är du förvånad över att det inte finns några i Läggesta?
– Ja, mycket. Jag tror att det skulle kunna utgöra ett bra underlag för polisen att titta tillbaka på om något brottsligt inträffat. Det är ingen film som ska läggas ut på Youtube, utan användas av de som behöver. Dessutom kan kamerorna ha en avskräckande effekt på alla tveksamma figurer som stryker omkring här.
Ni bor själva intryckta mellan motorvägen, Svealandsbanan, återvinningsstationen och en MC-klubb. Kan det kännas lite isolerat?
– Nej, det stör oss inte. Jag känner några av killarna i MC-gänget och det är bra människor. Vi har några grannar och de har vi telefonkontakt med om vi ser något misstänkt.
Känner du ibland att du gör polisen och väktarbolagens jobb?
Nej, inte direkt. Jag vill bara ha ordning där jag bor. Förr kunde man lämna huset olåst och gå på skogspromenad. Nu måste man låsa om sig när man går ut på sin egen tomt.
Vi drar oss mot slänten intill stationsbyggnaden där Tommy Gustafsson gjort sina senaste fynd. Ett motorblock, oljedunkar och plastdetaljer från en bil ligger lämnade i gräset.
– Jag såg några personer för ett par dagar sedan som stod och renoverade en bil här. Det kan mycket väl vara deras grejer som ligger där. Ibland har jag daglig kontakt med både polisen och väktarbolaget. De verkar också vilja ha kameraövervakning och jag tycker att det är för bedrövligt att inget händer.
Då och då rotar Tommy Gustafsson igenom resterna av sopor och övergivet skräp. Han drar sig inte för att reagera på det han finner.
– När jag hittar ett namn så tar jag kontakt med dem som slängt grejerna. Det brukar göra susen. Folk skyller ofta i från sig med att: återvinningen var ju stängd. När jag nämner att det kan bli en polisanmälan så kommer de snabbt och hämtar grejerna. En del av dem skäms ganska ordentligt också.