Fler kollegor och fler elever – så har det blivit på Mariefreds skola sedan Stallarholmsskolans högstadium las ner i och med läsårets start.
– Nu är vi fem SO-lärare i stället för två och en halv. När det finns fler att prata med så kan man ha helt andra pedagogiska diskussioner, säger Malin Thorsén som har arbetat som 7–9-lärare i just samhällsorientering på Mariefreds skola i sju år.
Svenskläraren Sandra Östman är en av de nya lärarkollegorna, som kom med högstadieeleverna från Stallarholmen. Där var hon ensam lärare i sitt ämne.
– På ett sätt var det skönt, då hade jag ensam kontrollen och kunde göra lite som jag ville. Men jag fick inget kollegialt utbyte. Till viss del kunde jag få det genom olika lärargrupper på Facebook men jag hade ingen att bolla specifika elevfrågor med, exempelvis. Det är väldigt härligt nu när vi är fem svensklärare. Man inspireras av varandra och kan hjälpas åt med rättning av prov och annat, säger hon.
Terminsstarten har varit bra, tycker de båda, och som arbetslagsledare på skolan upplever de att det är den gängse uppfattningen i personalstyrkan.
– Nog kände vi att det var lite nervigt den första veckan, både bland Mariefreds- och Stallarholmselever. Men vi hade en del samarbetsövningar över klassgränserna första veckan och det hjälpte mycket, säger Malin Thorsén.
– Ja, senast i dag pratade jag med mina mentorselever om det, de säger alla att det känns bra nu efter de här veckorna. Jag vet att det finns vårdnadshavare i Stallarholmen som inte är nöjda, vilket jag förstår, men de är ju inte i skolan om dagarna så de ser inte hur bra det faktiskt fungerar, säger Sandra Östman.
En annan känsla hos lärarduon är att det finns, eller har funnits, olika kulturer på de två skolorna. Exakt vad kulturerna består av är svårt att sätta fingret på, säger de, men olikheterna uppenbarar sig då och då.
– Stallarholmsskolan är en mindre skola, Mariefreds skola en större. För mig, och för eleverna, är det inte längre möjligt att veta vad alla i korridoren heter eller var de kommer ifrån. Det går inte att känna alla, som det nog har varit i Stallarholmen, säger Sandra Östman.
Är det okej att ha jacka på sig inomhus? Keps på i klassrummet? Det är också frågor som har seglat upp för diskussion, sedan sammanslagningen.
– Det tar nog ett tag tills vår nya, gemensamma kultur sätter sig, säger Malin Thorsén.
Hon, som alltså har jobbat på Mariefreds skola både före och efter omorganisationen, upplever inte att det har blivit särskilt trångt på skolan.
– Jag trodde nog att det skulle bli trängre, men skolan är ju byggd för fler elever än så här, säger hon och syftar på de omkring 650 som går på skolan nu, jämfört med hundratalet färre förra terminen.
– Men det är få klassrum som står tomma om dagarna nu. Det gör att det inte är lika enkelt att hitta extra utrymme, om det är några elever som behöver det, säger hon.
Världslärardagen står för dörren, och på frågan hur det är att vara lärare i Strängnäs kommun svarar Malin Thorsén:
– Man önskar sig alltid mer tid som lärare. Men det är inget som är specifikt för Strängnäs kommun.
– Jag upplever att vi får mycket, i form av exempelvis kompetensutveckling. Men sedan skulle jag önska mer tid för att implementera det som vi får ta del av. Det är svårt att hinna med att få in det i systemet när allt snurrar på, flikar Sandra Östman in.