Våren 1997, som nybliven 18-åring, gjorde Sara Thunebro debut på elitnivå med Gideonsberg.
Drygt 18 år senare avslutades en snudd på enastående karriär med en stor silvermedalj som Eskilstuna United-spelare.
Numera är Strängnästjejen fotbollspensionär, arbetar som ekonomiassistent och finns med i staben kring damlandslaget.
– Jag stormtrivs med tillvaron, inte minst lediga kvällar och helger, konstaterar Sara Thunebro.
Nyligen fick Eskilstunabon höra talas om att hon är en av kandidaterna till att hängas upp på Läggesta station för att välkomna tågresenärerna.
– Jag är smickrad över nomineringen. Det betyder att jag gjort någonting bra. Jag tycker det är kul om jag kan vara en förebild för unga tjejer som drömmer samma drömmar som jag gjorde en gång.
Ett svårt beslut att ställa upp?
– Nej, det är en ära att finnas med i diskussionerna. Men jag har svårt att se mig själv på bild, hängandes på stationen ...
Vad betyder Strängnäs för dig?
– Staden är kopplad till varma minnen och jag har mina föräldrar där som betyder allt för mig.
Brukar du försöka göra reklam för din hemkommun?
– Ja, jag pratar alltid varmt om Strängnäs där jag växte upp och där jag lade grunden för min karriär på Vasavallen. Dessutom gick jag i skolan i Åkers styckebruk där halva min släkt bor så jag ser kommunen som mitt hem.
Kan du tänka dig att flytta hit igen?
– Absolut, men inom den närmaste framtiden är det inte planerat och då min sambo kommer från Eskilstuna kan det bli svårt att övertala henne.
Hur ofta besöker du hemtrakterna?
– Ganska ofta. De största högtiderna firas på hemmaplan liksom alla kalas som är i släkten. Det finns många barn som ska firas!
Vad kan du säga om Mariefred?
– En fin stad där jag bland annat varit på bröllop. Det blir någon utflykt dit varje år för att äta nära hamnen och strosa längs de gamla gatorna.