SVT fortsätter med sina succédokumentärer.
Månadens hiss
SVT pumpar ut fullträff efter fullträff på sin streamingtjänst. Den här månaden har vi fått se vad som egentligen hände på de till synes flummiga Waldorfskolan Solvik i Järna i "Dokument inifrån"-dokumentären "De utvalda barnen". Visionen, pedagogiken och undervisningen – allt var egentligen ett experiment vilket inneburit livsavgörande konsekvenser för de före detta eleverna. Men jag vill även slå ett slag för SVT:s "Kneg", vilket är en kortfilmsdokumentärserie där sex profilerade filmskapare tolkar temat "arbete". Det är så snyggt gjort så att man dör.
Månadens diss
Realityprogram om Sorosh Tavakoli och fyra andra entreprenörer enligt Kardashian-manér? Nej, tack.
Jag hatar framgångstrenden som vägrar ta slut. Alexander Pärleros "Framgångspodden" tuffar på och når snart 500 avsnitt, musikern Tomas Andersson Wij har precis gjort ett två timmar lång säsongsavslutning med sig själv som intervjuperson i podcasten "Hundåren" och nyligen avslöjade entreprenören Sorosh Tavakoli att SVT gör en realityserie om honom och fyra andra entreprenörer "Kardashian style", som han själv uttryckte det. Skjut mig!
En gåshudslavett – en kort stund där munnen gapade och det kändes som att tid och rum upphörde att existera
Jag köpte en ny mobiltelefon (vilken jag redan tappat i backen och tagit sönder, men det hör inte hit) och fick ett abonnemang på en ljudbokstjänst på köpet. Jag vet inte varför, men jag har varit ultrakonservativ när det gäller konsumtion av litteratur. Det ska vara på papper och så måste man lida lite. Strypa det smutsiga och Instagrametsade belöningssystemet. Men jag gav det ett försök – och nu har jag fått min ljudboksepifani typ tio år efter alla andra. Men samtidigt blir nu läsningen, precis som allt annat, virke för multitasking. Jag är bara en modern människa, trots allt.
Ännu en rövig sommar
Publiksurfing kan vi även glömma i år.
Jag vet, jag vet – det är fortfarande hög smitta och vi ska böja oss för sommarrestriktionerna när de väl träder kraft. Men jag skulle inget hellre vilja än att stå i ett svettigt folkhav och vara lite orolig över att få syrebrist. Jag förväntar mig å andra sidan mindre pop-up-evenemang där man måste vaka som en hök på biljettsajter för att kunna stilla sin nöjesabstinens. Men i höst, när restriktionerna väntas släppa, kommer helvetet braka lös. Kanske bör man förbereda sig både fysiskt och psykiskt inför det i sommar.