Snart väntar studenten för tjejerna. De beskriver det som en stor lättnad.
Det är vårterminen 2021 på en gymnasieskola i Sörmland. Snart är det första läsåret avklarat för eleverna Beatrice och Alma. En avkopplande ledighet väntar.
Men så blir det inte.
Beatrice berättar att hon strax före sommarlovet utsätts för sexuella trakasserier på skolans område. Gärningspersonen går i samma klass.
– Han kramar mig bakifrån, ger mig två stora sugmärken på halsen och tar på mig på massor av delar av kroppen. Jag försöker säga nej och putta bort honom, men han lyssnar inte.
Även klasskompisen Alma utsätts. Hon blir tagen på bröstet innanför tröjan och trosorna – av samma elev.
– Jag fattade inte riktigt vad som hade hänt. Man var lite i chocktillstånd, säger hon.
I det fallet får killen senare en fällande dom i tingsrätten, för sexuellt ofredande. Påföljden blir ungdomstjänst.
– Man blev lättad att man inte behövde hålla på med utredningen, men ingenting ändrades i vardagen, säger Alma.
Efter en avstängning från skolan före sommarlovet är killen tillbaka igen.
– Vi kunde haft mer tid till att bara kunna få processa allt och kunna gå på lektionerna utan att se honom där, säger Beatrice.
– Jag har velat sedan dag ett att han ska byta klass. Eller skola, säger Alma.
När tjejerna börjar i årskurs två har skolan beslutat att killen inte ska vara i samma grupp som dem vid grupparbeten. Men det följs inte alltid, enligt tjejerna.
– I tvåan fick vi själva berätta för vissa lärare att vi inte skulle vara i samma grupp, men vissa lärare tog inte hänsyn till det. Skolan hade heller inte förmedlat det till alla lärare. Det tycker inte jag var rättvist mot oss alls, säger Alma.
Beatrice berättar att killen, vid ett tillfälle när de hamnar i samma grupp, blir fysisk igen:
– Han började klänga på mig. Jag försökte byta grupp, men läraren sa nej.
Den dagen får Beatrice en panikångestattack. Något hon haft problem med tidigare, och som efter den händelsen kommer tillbaka.
– Jag har blivit räddare för män. Att ha någon jag inte känner för nära mig. Det är läskiga tankar. Jag har blivit mer instängd.
På grund av händelserna har tjejerna haft hög frånvaro under tiden som följt.
– Eftersom jag behövde träffa honom varje dag så kunde man ju inte ta itu med måendet. Jag hade mer än 50 procent frånvaro i princip för att jag inte klarade av att gå till lektionerna, säger Alma.
– I tvåan var min närvaro jättedålig. Ibland vågade jag inte gå alls, säger Beatrice.
Tjejerna upplever att dåvarande tjänsteman med ansvar inte tog deras situation på allvar. När tidningen kontaktar vederbörande, avstår hen från att kommentera.
Nuvarande tjänsteman med ansvar för skolan ställer upp på en intervju:
– Jag önskar att skolan hade hanterat det på ett annat sätt. I det akuta läget har skolan möjlighet att agera på ett mer kraftfullt sätt än vad som kanske genomfördes då. Men jag säger det med full respekt för situationen som jag inte befann mig i.
Exakt hur lång tid eleven var avstängd är oklart, enligt tjänstemannen, men enligt hen var det "en kortare avstängning". Hen anser att den borde ha varit längre:
– Det hade underlättat för samtliga inblandade. Nu blev det ju väldigt jobbigt för många elever om jag förstått eleverna rätt. Det handlar om att tillförsäkra elevernas trygghet och studiero, och att det står i rimlig proportion till omständigheterna. Och det här är ju superallvarligt.
Hen fortsätter:
– Jag respekterar absolut elevernas känslor och hur de upplever situationen, och förstår deras kritik gentemot skolan.
I början av det här läsåret bestämmer nuvarande tjänsteman, sedan eleverna kontaktat hen, att killen ska få en fast placering i klassrummet.
Men det fungerar inte så bra i praktiken, menar tjejerna.
– Han sitter på snedden och stirrar på oss hela tiden. Lärarna verkar inte riktigt se att han sitter sådär. Min ena mentor har börjat säga till honom, men resterande säger inte något, säger Alma.
– Ibland brukar vi behöva gå fram till läraren och säga att vi inte klarar av om han sitter fel eller sitter så han ser oss. Ibland säger lärarna inte åt honom. Det beror på vilka lärare vi har. Man känner sig väldigt otrygg. Det är inte bara någon blick för att säga hej, utan han verkligen stirrar på en, säger Beatrice.
Nuvarande tjänsteman med ansvar för skolan:
– Utmaningen är att alla har sin egen upplevelse och har rätt till den. Den som stirrar upplever något helt annat. Det är inte bara en sida till det här myntet. Det handlar om att försöka skapa en förståelse hos alla, att vi behöver jobba gemensamt för att det ska bli så bra som möjligt. Det är inte lätt.
Hen säger att de lärare som inte säger till när eleverna upplever att stirrandet pågår, får återkoppling och "blir punktmarkerade" av hen.
– Sedan kan det vara så att man missar vissa saker i ett klassrum, men det är inget försvar till lärarna. De är mycket medvetna om situationen. De ska ha koll.
Eleverna menar att de själva behöver säga till vissa lärare, varför då?
– Det kan handla om att man som lärare har ögonen någon annanstans, och då har vi sagt att man måste hjälpas åt. De är ju på väg att bli vuxna.
Kan man kräva att de utsatta eleverna tar det ansvaret?
– Nej, men det är ju så att vi alla måste jobba åt samma håll för att det ska bli så bra som möjligt.
Hur jobbar ni för att liknande situationer inte ska uppstå igen?
– Det handlar mycket om arbetet med vår värdegrund, att man har förståelse för att ett nej är ett nej. En höjd medvetenhet bland vår personal, att vara uppmärksam och förstå allt ifrån de små sakerna, till stora, allvarliga saker. Det händer mycket, det händer snabbt. Och att vår elevhälsa är väldigt inkopplad.
Skolor behöver aktivt arbeta med att säkerställa att sexuella trakasserier inte förekommer, menar Anna Medin, skoljurist på Skolverket:
– Det är viktigt att framhålla att diskrimineringslagen även gäller i skolan. Det skollagen reglerar är att alla elever har rätt till trygghet och studiero. Om någon stör tryggheten och studieron, ska man vidta åtgärder. Det är svåra situationer och vilka insatser som är adekvata beror på det enskilda fallet, säger hon.
Beatrice berättar att hon gör så gott hon kan för att inte tänka på det som hänt.
– Jag blir lite nervös så fort jag ska gå in i klassrummet när jag vet att han är där, men jag försöker bortse från det, säger hon.
– Jag försöker fokusera på skolan så gott det går, säger Alma.
Nuvarande tjänsteman med skolansvar:
– Vi har jobbat med stöd av kurator samt utifrån andra stödfunktioner, och nu ser vi att eleverna mår bättre. Studieresultaten är bättre, fantastiska saker har hänt. Jätteglädjande.
Snart väntar studenten för gymnasieeleverna Beatrice och Alma.
– Det ska bli skönt att lämna en del av klassen. Och honom. Han och skolan har förstört hela min gymnasietid, som skulle vara rolig, säger Alma.
– Han har förstört en del av min gymnasietid, men jag försöker ändå se positivt i allt. Jag har ju haft väldigt bra stunder som överväger det han har gjort, säger Beatrice.
Alma och Beatrice heter egentligen något annat.