Bankrånare fångad på övervakningsfilm på en bank i Gnesta 2008. Bank-, -butik-, och värdetransportrån har minskat radikalt, medan bedrägerierna bara ökar.
– Vem utsätter sig för att råna en bank idag? Det är betydligt bekvämare att sitta hemma och lura folk över nätet, säger Ann-Helen Lindeborg.
Hon arbetar som förundersökningsledare vid polisens bedrägeriavdelning i Nyköping, med ansvar främst för bedrägerier som anmäls i Sörmland.
2005 anmäldes 50 696 bedrägerier i Sverige, enligt Brottsförebyggande rådet, BRÅ. 2019 anmäldes exakt 194 000 fler bedrägerier, 244 696 stycken. Rånen har under samma tidsperiod minskat radikalt. Räknar man de rån som inte är personrån, anmäldes 77 bankrån under 2005. Under fjolåret anmäldes 12 bankrån. Butiksrånen har nästan halverats under perioden, från 941 år 2005 till 495 i fjol, medan värdetransportrånen nästan försvunnit: från 61 anmälningar 2005 till bara fyra under 2019, i hela landet.
Men bedrägerianmälningarna strömmar in.
– Det vi ser generellt i Sörmland är brott mot åldringar. Man försöker på olika sätt få dem att ge ut sina bankuppgifter. I vissa fall har det också varit så att man åkt hem till dem och försökt få ut kort och kod och sedan försvinner pengar, säger Ann-Helen Lindeborg.
Per telefon kan bedragarna låtsas vara från exempelvis telebolag.
– De säger "du har en obetald faktura som gått till inkasso, som kommer att gå till kronofogden, men vi vill hjälpa dig". Den de ringt upp blir stressad och loggar in med bank-id – och pengarna försvinner.
Att få brottsoffret att logga in med bank-id på falska sidor är ett vanligt tillvägagångssätt i många bedrägerier.
Polisen kan ta reda på vart pengarna gått. Bankerna bistår med uppgifter om vilket konto som använts. Utlandskonton är svårare att få uppgifter om, men en ganska stor andel av kontona som används är i svenska banker.
– Ofta hör inte kontot till den som ringt. Men den som har kontot blir misstänkt för penningtvättbrott. Det är ungefär samma straffskala som för bedrägeri, konstaterar Ann-Helen Lindeborg.
Ofta kan polisen spåra pengar från bedrägerier till olika konton. Kontohavaren är kanske inte samma person som utfört bedrägeriet, men blir misstänkt för penningtvätt.
Anonyma konton, exempelvis via företaget Revolut, används av en del bedragare. Då kan inte svenska banker se vem som är kontohavare, men polisen kan ställa frågor till företaget och få fram namn och uppgifter om transaktionen.
En annan vanlig bedrägeriform är att sätta ut varor på köp- och säljsidor. När köparen swishat eller överfört pengar skickas aldrig någon vara.
– Folk har jättestort förtroende för varandra och swishar pengar. Det är fint med förtroende i och för sig, men man kanske inte kan ha det för alla.
Motsatsen förekommer också: köparen dyker upp och betalar varan kontant, men med falska sedlar.
– Det var mer falska sedlar i Sörmland i våras, men det förekommer nu med. I affärer har det varit en del hundralappar den senaste tiden. Ofta är gärningsmännen svåra att hitta. I butikerna upptäcks inte de falska sedlarna förrän kassorna räknas och då vet man inte vem som handlat med dem, säger Ann-Helen Lindeborg.
Hon tycker att både köpare och säljare kan vara lite mindre finkänsliga.
– Var lite fräck, säg att man vill kolla sedlarna. Man blir stressad och vill gärna göra affären. Men det är väl inte hela världen ens att be personen legitimera sig. Har man rent mjöl i påsen och vill köpa eller sälja en vara kan man väl legitimera sig?
Kolla sedlarna en extra gång. Känns pappret rätt, finns säkerhetssymbolerna? Är serienumret samma på alla sedlar är de falska.
Polisen har svårt att hinna med alla bedrägerier.
– Vi på bedrägeri är inte prioriterade resursmässigt. Så kanske det ska vara – det är klart att brott mot liv och hälsa ska gå före. Vi ligger inte på latsidan och vi redovisar många ärenden till åklagare, men inflödet är så otroligt stort, säger Ann-Helen Lindeborg.