Minkar trivs vid vatten, där de utgör ett hot mot fåglar.
Mink har funnits i vilt tillstånd länge i Sverige. Ändå räknas den som en invasiv art, eftersom den ursprungligen kommer från amerika, och eftersom den ställer till skada i det svenska ekosystemet. De svenska minkarna är från början förrymda pälsfarmsdjur.
Minken trivs i vattennära marker, där den är ett hot mot häckande sjöfåglar. Problemet finns även i Sörmland, där minkarna hotat den rödlistade skräntärnan. Men tack vare jakt har man lyckats hålla minkbeståndet i schack och fått bort dem från skräntärnans häckningsplatser.
Det berättar Kajsa Mellbrand på länsstyrelsen i Sörmland. Hon jobbar med hotade arter i länet, men har koll även på de hotande, invasiva.
Om man lyckats få kontroll över minkarna, finns det andra invasiva arter i länet som breder ut sig och som kan hota inhemska djur och växter. Kotula, en växt med gula blommor som trivs i strandängar, är en sådan.
– Kotula hittades ganska nyligen. Har den väl etablerat sig är den svår att få bukt med. Den trivs i miljöer där vi har en värdefull flora, växter vi är rädda om, säger Kajsa Mellbrand.
En annan, för många välbekant växt som är invasiv är lupinen. Den har spridit sig från trädgårdar och riskerar även den att tränga undan andra arter.
– Vi vill inte ha den i naturen, säger Kajsa Mellbrand.
Lupiner finns på många håll. De sprider sig snabbt, och tränger undan andra växter.
Även vattenväxten sjögull ställer till stora problem i Sörmland, enligt henne.
En del av de invasiva arterna finns med på en EU-lista. Dessa får inte introduceras i landet eller spridas i naturen och det är förbjudet att sälja, byta och importera dem. Men många av de djur och växter som är invasiva och som ställer till problem i Sverige, finns inte med på EU-listan.
– En växt som finns i Sydeuropa och därmed naturligt i EU kan ställa till problem här, säger Kajsa Mellbrand.
Bland de arter som finns både på EU:s lista och som är etablerade i Sverige och Sörmland finns jätteloka och den kinesiska ullhandskrabban. Jättelokan sprider sig lätt och kväver övrig vegetation. Dessutom utgör den en hälsofara, eftersom dess växtsaft i kombination med solljus orsakar blåsor och sår på huden.
Jättelokan är även en hälsofara, eftersom dess saft ger blåsor och sår på huden.
Den kinesiska ullhandskrabban anses vara en av världens mest invasiva arter, eftersom den har så god förmåga att anpassa sig till olika miljöer, enligt havs- och vattenmyndigheten. Dess naturliga utbredningsområde är i Asien, men numera finns den i många europeiska floder och hamnområden. Så även i Sörmland.
– Ullhandskrabban har dykt upp och hittats på några platser i Sörmland. Det är klart oroande, det är inte en art vi vill ha här, säger Kajsa Mellband.
Vad kan man då som enskild medborgare göra, för att minska spridningen av invasiva arter? När det gäller växter och djur som finns med på EU-listan, så får dessa alltså varken köpas, säljas eller odlas. Fastighetsägare har ansvar för att vidta åtgärder, om det finns EU-listade invasiva växter på tomten. Länsstyrelsen uppmanar på sin hemsida också den som upptäcker invasiva arter att rapportera in detta.
För andra invasiva arter, som inte finns med på EU-listan, finns inga regler. Men Kajsa Mallbrand uppmanar till att hålla sådana växter på den egna tomten och se till så att de inte sprids – eller överväga att helt ta bort dem. Det gäller exempelvis växten parkslide.
– Har man parkslide så ska man kanske fundera på att göra sig av med den.