Så mycket antibiotika åt vi i Sörmland i fjol

Antibiotika kan ibland vara nödvändigt. Men om det skrivs ut i onödan, exempelvis vid tillstånd som läker utan antibiotika, ökar risken för antibiotikaresistens. Det innebär att bakterierna blir motståndskraftiga mot läkemedlet.

Att inte kunna bota enkla infektioner med tabletter hemma innebär en fara. Dels krävs istället sjukhusvård och antibiotika i droppform, dels innebär det en risk för ökad dödlighet om antibiotikan inte fungerar.

2008 skrev landets läkare ut 423 recept per 1 000 invånare. Ungefär samtidigt började man granska antibiotikaförskrivningen i en handfull landsting, bland annat genom att studera journaler. Då kom man fram till att 250 antibiotikarecept per 1 000 invånare och år borde räcka. 

– Man har också arbetat för att vara säker på att det inte skrivs för lite antibiotikarecept. Därför har man följt upp hur det har gått för patienter som inte fått antibiotika vid olika tillstånd, exempelvis vid öroninflammation hos barn mellan två och tolv år. Uppföljningen visar att det har gått bra, säger Signar Mäkitalo, smittskyddsläkare i Sörmland.

Det nationella målet är fortfarande att hålla antibiotikaförskrivningen under 250 recept per 1 000 invånare. Sörmland låg precis under målet med 249 utskrivna recept per 1 000 invånare i december 2020. Men om man bryter ner siffrorna på kommunnivå ser det lite olika ut.

2019 låg sju kommuner över målet: Gnesta, Katrineholm. Nyköping, Oxelösund, Strängnäs, Trosa och Vingåker.

2020 låg bara en kommun över målet: Vingåker.

Den procentuella förändringen mellan 2019 och 2020 är störst i Gnesta (25 procent) och minst i Vingåker (5 procent).

Hittills i år har antalet uthämtade antibiotikarecept minskat ytterligare i Sörmland, till 212 recept per 1 000 invånare i mars 2021.

– Antibiotikaanvändningen har minskat i hela landet och det beror på pandemin. När vi inte träffar varandra så sprids det inte heller så många virus, säger Signar Mäkitalo.

Försäljningen minskade drastiskt när pandemin kom i mars-april i fjol. Sedan har det fortsatt att gå ner. Mäkitalo hoppas att utvecklingen ska bestå även när pandemin gått ner.

– Det gäller för läkarna att värdera och fundera på vad som är en virusinfektion och vad är en bakterieinfektion. Det är viktigt att tänka i de banorna. Är man inte svårt sjuk klarar man ofta av det här själv. Det är hur sjuk man är som ska avgöra.

Han hoppas också att människor kommer att fortsätta att hålla god handhygien även efter pandemin.

– För det spelar stor roll. Men det allra viktigaste är att förkylda barn och vuxna inte går till förskolan eller arbetsplatsen. Jag tror att det är en av de viktigaste delarna förutom handhygienen.

Men det är inte bara antibiotikaanvändningen som minskat under pandemin. Signar Mäkitalo tror också att pandemin kan påverka de resistenta bakterierna.

– När vi skriver ut färre antibiotikadoser och träffas mindre, då borde smittspridningen av de resistenta bakterierna i samhället minska. 

Han menar att i och med att sjuka människor inte träffar varandra och inte äter så mycket antibiotika så skulle man kunna tänka sig att man fördröjer utvecklingen och spridningen av resistenta bakterier.

– Det är ju väldigt bra. Då kan vi behålla den antibiotika vi har under en längre tid. Ju längre vi kan behålla den desto bättre är det, säger Signar Mäkitalo.