Lotta Halvardsson Ekdahl vet vad hon pratar om. Hon har under mÄnga Är pÄ olika sÀtt arbetat med mÀnniskors psykiska ohÀlsa; inom missbruksvÄrden, med lÄngtidsarbetslösa, som flyktingkurator och skolkurator. Hon har jobbat aktivt för föreningarna Suicide Zero och Mind, varit jourhavande medmÀnniska pÄ hjÀlplinjer och utbildat mÀnniskor i suicidprevention.
PÄ torsdagen kom hon till Eskilstuna, som en i raden av förelÀsare under Balans Sörmlands stora temadag kring ungas psykiska ohÀlsa. Enkelt och "hands on" belyste hon dagens situation i individualistiska Sverige, dÀr den psykiska ohÀlsan bland barn och ungdomar Àr högst i Norden och dÀr den personliga utvecklingen blivit viktigare Àn gemenskap. Och hon gav konkreta rÄd och verktyg till de vuxna i publiken. Hennes budskap: Var inte rÀdd för att möta en ung mÀnniska som mÄr dÄligt.
â Var en medmĂ€nniska. Lyssna. Man behöver inte ha nĂ„gra rĂ€tta svar att komma med, det handlar inte om att gĂ„ in i en professionell roll. En livrĂ€ddare kan alla vara. För att lyssna och vara nĂ€rvarande rĂ€ddar liv!
â Det finns sĂ„ mĂ„nga myter kring att prata med nĂ„gon som mĂ„r dĂ„ligt. Den vanligaste Ă€r att om man frĂ„gar om eventuella sjĂ€lvmordstankar sĂ„ kan det trigga igĂ„ng ett sjĂ€lvmordsförsök. Det Ă€r tvĂ€rtom farligt att inte sĂ€ga nĂ„got alls och gĂ„ dĂ€rifrĂ„n. Den som mĂ„r dĂ„ligt behöver fĂ„ prata.
I sin profession har hon genom Ären noterat att nÀstan alla unga mÀnniskor som söker kontakt och vill prata med nÄgon kring sina psykiska problem har ett gemensamt: erfarenhet av mobbning. Ofta har de sjÀlva inte ens kopplat tillbaka till att de varit utsatta i skolan, men det Àr en stor gemensam nÀmnare bland unga med psykisk ohÀlsa i dag. Och mobbningen ökar katastrofalt i Sverige just nu.
Numera jobbar Lotta i sitt eget företag som förelÀsare. Dessutom planerar hon för ett kommande projekt; just att ta fram ett nytt koncept för en trygg skola som frÀmjar hÀlsan.
â Det Ă€r sĂ„ otroligt givande att arbeta med de hĂ€r frĂ„gorna. Man kan ju tro att jag skulle bli helt slut av att bara prata sjĂ€lvmord och psykisk ohĂ€lsa, men jag fĂ„r sĂ„ mycket tillbaka. Jag minns första natten jag skulle svara i telefon pĂ„ Minds sjĂ€lvmordslinje, jag var jĂ€ttenervös för vad jag skulle fĂ„ höra och vad jag skulle kunna svara. Men efterĂ„t var jag sĂ„ uppfylld av livet och av att jag kunnat vara till hjĂ€lp för nĂ„gon. Jag hade gjort nĂ„got meningsfullt.